Jag bor på nätta tjugosex kvadrat. Här landar jag mellan jobb och resor. Det hör nog inte till vanligheterna att välja att bo så smått. Men med min livsstil känns det rätt smart. För att trivas (trots att starten på min adress i Halmstad inte började särskilt lyckligt) har jag jobbat på att göra lyan mysig och ombonad. Vill du kika in?

När jag för två år sedan flyttade i land bestämde jag mig för att hålla fast vid några principer. Jag hade ju en gång redan skalat ner mitt liv för att kunna segla på heltid. Men nu, tillbaka på land, kände jag en oro för att sakta, nästan omärkbart, ta små steg för att en dag inse att jag fastnat i ekorrhjulet igen, utan svängrum nog för pengar och tid. Jag tror att det lätt blir så om man inte är vaksam.

Eftersom jag var van att bo trångt på segelbåt och leva på skral budget visste jag att det inte nödvändigtvis höjer livskvaliteten att bo stort och konsumera mer än vad jag verkligen behöver. Reglerna jag satte upp för mig själv var följande: Jag ska aldrig äga en bil. Mina prylar får inte ta mer plats än vad som ryms i en Volvo kombi med släp. Jag ska inte låsa upp mig i avtal och kontrakt som riskerar göra livet ekonomiskt tufft när jag blir pensionär. Och jag får inte falla för frestelsen att börja drömma om en större bostad. Plockar jag in något så måste något annat ut.

Så vad har jag gjort för att trivas på min begränsade yta? Förutom att nyttja ytorna utan att för den sakens skull övermöblera lyan så har jag omgett mig med ”hobbies och minnen”. Här kan jag rita, måla, skriva, spela gitarr eller sjunka ner i min läshörna, i min renoverade 1800-talsstol som gått i Tjoppes släkt (om jag inte väljer att promenera bort till biblioteket vill säga). Jag har träningsredskap hemma, gummiband och hantlar som inte tar någon plats och i källaren finns verktyg om jag får lust att snickra något. Skateboardåkning kan jag sätta igång med direkt från ytterdörren och jag har en ryggsäck redo för vandring i skog och mark eftersom jag bor nära ett naturreservat. Cykeln används flitigt och mina promenadkängor likaså, dessa tar mig runt i hela Halmstad. Gatan där jag bor är kantad av låg 40-talsbebyggelse med lummiga trädgårdar och på baksidan av mitt hus finns en villaträdgård med härlig gräsmatta. Jag har nära till Västra stranden och havet. Och så är jag en riktig fika-fanatiker… jag älskar att dricka te ur härliga muggar och välja mellan olika tesorter (men jag är inte lika nördig som min vän Malin i Lysekil).

Sen ska jag villigt erkänna att jag sneglar efter någon liten båt att gå i kanaler med. Men det förutsätter att jag kan ha båten på ett specifikt ställe (som jag sett ut) för att där kunna lägga tid att hänga och mecka utan stress. Jag tänker att jag med mina färdigheter klarar av att underhålla och renovera utan att ta hjälp av händiga karlar (utom möjligtvis när det kommer till el-dragning). Dock får båten inte vara större än att den kan kopplas som släp efter en Volvo (där mina saker i sånt fall får läggas i båten, de som inte får plats i Volvon, för annars spricker regeln om att inte äga för mycket.) Men jag låter denna dröm få ta sin tid…

En liten hobby jag har är att jag köper med mig temuggar från länderna jag besöker, två av samma ifall en olyckligtvis skulle gå i kras. Och även om de är ett gäng i antal så ser jag till att använda dem flitigt, allt efter humör. Och vännerna som kommer över på en fika får såklart också välja en mugg där jag, om de önskar, kan berätta något om platsen jag besökt…

Före och efter… hyllan till höger har Tjoppes bror Adam snickrat och bänkskivan till höger om spisen fixade jag och Konstruktören med gemensamma krafter när han senast kom på besök…

Jag håller på med ett litet projekt och här har jag testat baka mitt eget recept på polkagris-cheesecake…

Att åka longboard är sanslöst kul, har två killkompisar jag åker med när tillfälle ges. Men jag vill gärna hitta tjejkompisar att åka med också. Så finns du tjej med longboard kring Halmstad med omnejd, så ge dig till känna!

En dag ringde min kompis Marie… ”Jag har sytt en flytväst till Fofo… ”

Klart att Fofo behöver en flytväst när vi är uppe i Arktis på fartyget… Marie lärde jag känna under inspelningen av filmen Sommartider som handlar om popgruppen Gyllene Tider. Tack Marie, du är den mest kreativa personen jag känner…

Jag bor i en lägenhet men har ändå en villatomt att hänga i – på baksidan av huset slår jag mig ner när solen skiner, för att vila, fika och fånga lite D-vitamin (eftersom det kan bli brist uppe i Arktis…)

Här ryms minnen och hobbies… Jag har tagit tillvara på möbler som vid övertagandet var rätt slitna men som jag låtit renovera. Som stolen från 1800-talet och det blå skåpet som jag målat om i en grönare nyans (skåpet är efter svärfar och fanns i Tjoppes barndomshem). Kistan har tillhört min mormor och konsten har jag målat själv (de svartvita pastellmålningarna). Flickan på tavlan föreställer Tjoppes farmor som barn, fotot är taget på Copacabana i Rio de Janeiro i Brasilien där hon växte upp…

Ingen blir väl förvånad när jag nu nämner att jag börjat packa väskan igen, inte för att resa till Svalbard (det dröjer lite än). Utan för att jag ska någon annanstans…

// Coddi.