Ett litet väderfönster öppnades upp för att korsa Barents hav och det utan att för den sakens skull lova någon behaglig överfart. Men eftersom det var det bästa som vädergudarna kunde leverera så fick vi acceptera, så iväg bar det från Tromsö sent på lördagen…

Så snart vi kommit utanför de skyddande landmassorna så byggde sig vågorna höga och det orytmiska havet fick Freya att kränga åt alla möjliga håll. Det dröjde inte länge förrän flera ur besättningen började känna av sjösjuka, även de som normalt inte blir sjösjuka fick sig en skopa av denna otrevliga åkomma. Och för att skiftgången inte skulle bli lidande så tog jag ett par arbetspass uppe på bryggan; ett par extra ögon välkomnas alltid när någon lider av illamående.

Själv slapp jag helt undan illamående. Däremot är det fysiskt ansträngande att vistas i en båt som tar sig fram i grov sjö, allt tar längre tid att utföra och det är jobbigt (för att inte säga svårt) att förflytta sig. Samtidigt som det är lite självreglerande eftersom de flesta föredrar att ligga i sin koj i perioderna man inte går sitt skift; i sängen är det säkrast att vistas.

Vi har påbörjat resan mot Svalbard – ännu skyddade av land möts vi på söndagen av en vacker soluppgång… (Foto till höger; Linus Jansson)

Inför överfarten hade jag och kocken förberett så alla enkelt kunde värma på mat i mikron, ta sig en macka eller en frukt eller fika. Ingen matlagning fungerar när havet är upproriskt och ingen har aptit. Man spar på sin energi, vilket är klokast.

Efter några dagar började jag se ut som ett troll, sjögången får en att bara göra det absolut nödvändigaste...

Plättar av is…

Till vänster; ser du Björnön halvvägs upp? Till höger visar vart på jorden jag befinner mig…

Halvvägs till Svalbard så lugnade sig äntligen havet och det blev en välbehövlig paus i gungandet. Björnön passerade vi om dess västra sida. Vid det här laget stod Freya i vit skrud efter allt havsvatten som frusit sig fast. Nedisning må vara vacker men isen måste bort. Så när vi sent på tisdag eftermiddag (efter en ny dust av stökig sjö) äntligen kunde svänga in i Isfjorden (som leder till Longyearbyn) så klädde vi alla på oss för att gå ut i den stränga kylan för att få bort isen.

Vi hjälps åt att få bort all is, därefter går vi in och dricker varm choklad…

Nu ligger vi förtöjda invid trygg kaj och jag konstaterar att det var en intressant upplevelse att korsa Barents hav. Överfarten innehöll så mycket och nu väntar en natt med riktigt god sömn.

// Coddi.