Vad händer egentligen ombord?

Tro nu inte att jag är ute och åker båt någonstans, för det gör jag inte. Än är vi i hemmahamn (i Göteborg) där jag och övrig besättning jobbar ihärdigt med att få fartyget klart för avgång. I nästan varje vrå av båten känns det som det händer något; säkerhetsutrustning testas, motorn servas, en hytt byggs om och några duschar på mellandäck får nya våtrumsmattor för att nämna några…

Vi har även inventerat och beställt mat och annat som måste räcka hela säsongen (för uppe i Arktis är det inte så lätt att fylla på). Det är en ansenlig mängd eftersom vi är ett tjugotal hungriga munnar som ska mättas fram till december. Färskvaror som har kort hållbarhet får vi under säsongen köpa mer av, när vi kommer åt. Om vi kommer åt. Annars får våra duktiga kockar lösa det med de resurser vi trots allt har ombord.

Annat…

Nya kollegor i mässen har jag fått och vi är redan ett gott gäng. Att vi behöver vara fyra till antal är för att vi går om varandra; när två mässmän mönstrar av för ledighet, tar två andra vid. Och så växlar vi.

Något utöver…

Tidigare i veckan avbröt jag min arbetsdag lite tidigare för min barndomsvän Erik kom förbi med sin son. Tillresta från Stockholm möttes de av ett minst sagt regnigt Göteborg (eller ”Blöteborg” som en del väljer att kalla staden). Erik och jag hade inte setts sedan begravningen. Denna gång sågs vi av en betydligt roligare anledning; Erik har just utbildat sig inom sjöfart och söker nu uppdrag för att få ihop sin sjötid för att få ut behörigheten. Först bjöd jag på fika ombord och därefter visade jag runt i båten. Efteråt tog vi bussen in till stan, till en trevlig restaurang (med italienskt på menyn) innan vi skildes åt igen.

Arbetet ombord fortsätter samtidigt som vi räknar ner, om en vecka släpper vi förtöjningarna och styr färden norröver. Mot koordinaterna 78°13’0″N 15°38’0″E.

När jag kom släpandes med väskan efter två månaders ledighet och fick syn på Freya – ja, då släppte jag väskan och tog fram kameran. Tålmodigt hade hon väntat på min ankomst…

Madrasserna i gästhyttssängarna har vi bytt ut mot nya – och på så vis fick även besättningen möjlighet att uppgradera eftersom gästernas tidigare madrasser varken var särskilt gamla eller slitna. Bild till vänster; en av de äldre madrasserna tar vägen upp för trappen, mot en av besättningens hytter. Bild till höger; en sprillans ny madrass har tagit plats i en av paxhytterna…