Mormor

För en tid sedan började jag tänka på min mormor Valborg. Hon var till skillnad mot mig ingen ung mormor, hon var sextiosex år när jag föddes. Men annat gemensamt hade vi, som att vi båda blev änkor i femtioårsåldern och att mormor bodde i en pytteliten lägenhet, precis som jag gör…

Eftersom hon var förhållandevis gammal när jag föddes så har jag inte riktigt haft koll på hur hon såg ut som ung. Men när jag nu tittar på foton så ser jag likheten. Nog finns det gemensamma drag hos oss. Och jag minns också hennes lilla lya på Essingebrogatan 20 i Stockholm. En annan sak jag även minns var att när jag sov över hos henne, då hördes trafiken hela natten. Till skillnad mot hur tyst det var ute på ön där jag växte upp. Tiden är förgänglig och jag inser att idag är det nog bara jag, mina syskon och kusiner (och möjligtvis någon av mina tidigaste barndomskamrater) som minns mormor; hon var född år 1900 och hade hon levt idag skulle hon ha fyllt 125 år i april.

Nu är jag åter i Halmstad, i min lilla lägenhet på tjugosex kvadrat. Även denna gång (liksom senast) kändes det gott att komma hem och jag börjar (efter snart två år efter att ha blivit ensam) äntligen landa i att detta inte bara är en bostad – utan mitt hem – och att Halmstad är min stad.

Men nu är det inte bara min mormor detta inlägg handlar om, utan även om mig i egenskap av mormor. Förra året i samband med att mitt äldsta barnbarn Emilia tog studenten så ville hon prompt ha med mig ut på krogen. Och så fick det bli, ut drog jag på stan med ett gäng tjugoåringar. Och för några veckor sedan gjorde Emilia ett litet filmklipp från vår utekväll som hon sen la ut på Tik Tok (för det är där ungdomarna hänger, facebook är lite förlegad för den generationen). Och vips, på några veckor så blev mormor viral och idag har klippet gott och väl 75.000 visningar. Med en massa härliga kommentarer från den unga generationen… som ”är mormor singel?” eller ”MEN BANGER, GO MORMOR” och ”min mormor är 81 och nu ska jag tvinga ut henne”. Den roligaste kommentaren är nog denna; ”tar jag med mormor då åker hennes höftkulor och knän på semester och någon får foten överkörd av en rullator”. Som jag har skrattat.

Jag har därför tagit det klippet och lagt till lite material till en egen liten video som jag lägger upp här. Vill samtidigt nämna att jag förutom Emilia har tre barnbarn till, och dem älskar jag precis lika mycket såklart (men jag kan inte gå på krogen med dem, än…).

Först ut ett fotografi som gissningsvis är från tidigt 40-tal. Kvinnan som sitter med barnet i knät är min mormor och jag tycker mig se en likhet mellan henne och mig; över näsa, mun och haka. Och barnet som sitter i mormors knä är min mamma (som på fotot är väldigt lik min storasyster som baby). Mannen som sitter bredvid mormor är min morfar och de övriga är släktingar (som jag absolut vet vilka de är, har även skrivit om dem tidigare på bloggen).