Sakteliga jobbar jag på att vänja mig vid mitt nordiska fädernesland (det vill säga Sverige, vilket kanske ter sig konstigt eftersom jag reser bort så ofta). Men i skarvarna mellan jobb och privata resor ”tar jag mig an” allt mer av den plats som jag nu bestämt mig ska få utgöra min geografiska plats på planeten; Halmstad…

När jag plötsligt för snart två år sedan stod ensam med en resväska i Halmstad så visste jag inte vilken plats som på sikt skulle bli min bas; att helt börja om på nytt visade sig inte vara helt oproblematiskt. Dels för att jag hade förbisett det faktum att åren på segelbåt hade präglat mig mer än jag kunnat ana; på varmare breddgrader med andra kulturer och med ett helt annat socialt mönster – ständigt förflyttandes – stod jag inte bara vilse i sorgen, utan även utan anknytning till en specifik plats på jorden. Inte underlättades det av att jag sedan unga år emellanåt brutit upp och bytt bostadsort, så något bra rotsystem till de tidigare platserna jag bott på hade jag inte.

Men när jag stack nycken i låset till min dörr i Halmstad några dagar före jul och plötsligt insåg att den negativa känslan var som bortblåst så kändes det så gott. Ja, nästan magiskt eftersom det skett utan att jag varit där. Och det trots att månaden var kall och mörk (för det är inte ”sommar-sverige” som är svår att vänja sig vid – utan den mörka årstiden då vi nordbor föredrar att krypa in i hemmets sköna vrå för att främst umgås med dem vi sedan länge har en etablerad relation med).

I mitt beslut att välja en plats att utgå ifrån så kunde jag inte komma på någon bättre plats än Halmstad. För oavsett om jag ska resa ner till kontinenten eller mönstra på Freya på Island eller i Göteborg eller ta mig upp till Svalbard – så ligger Halmstad perfekt geografiskt; som på ett pärlband av städer utmed västkusten och med gångavstånd till tåget som enkelt tar mig till Köpenhamn, Göteborg eller Oslo. Och vill jag nå andra fina platser utmed sträckan så är det bara att fylla på pärlbandet; Lysekil, Varberg, Falkenberg, Båstad, Helsingborg och Malmö för att nämna några. Halmstad är för övrigt en trevlig stad där jag finner allt på gå- och cykelavstånd från mitt hem. Och vad det gäller de mjuka värdena som att hitta vänner (och inte bara ha bekanta) så har jag kommit en bit på väg, trots att jag inte alltid är på plats. Jag har idag en handfull fina vänner som jag håller kontakten med och när jag kommer hem så passar vi på att ses.

Med det sagt så saknar jag inte mörkret och kylan hemma just nu. Och när jag väl (som nu) tagit mig söderut, så passar jag på att leva det mer lättsamma liv som jag annars är så van vid och som jag älskar; umgänge med vänner under enkla förhållandet utan en massa planerande. Här följer ett axplock från den senaste veckans händelser i Portimao i södra Portugal;

Fika med vännerna Anna och Roger…

En liten utflykt till Ferragudo…

Solnedgången från Ferragudo…

BBQ med vänner

Det har kommit att bli något av mitt och Konstruktörens signum att emellanåt dra ihop ett gäng för en härlig grillafton vid någon fin strand. Denna gången återkom vi till platsen där jag tappade mina solglasögon – och sov under stjärnorna – för ett och ett halvt år sedan. Inte med samma vänner denna gång som då, men vi hade minst lika kul. Och denna gång tappade jag inte bort något…

Här har kvällen precis börjat;

Någonstans mitt i festligheterna…

Och när det mörknade så fortsatte festen länge, ända till tidsvattnet hade dragit sig tillbaka…

Att sitta med vänner i solnedgången, äta god mat och sjunga tillsammans medan några ackompanjerar på gitarr ger onekligen krydda åt livet. Och som bevis på att upplevelsen var magisk så läser jag ett meddelande dagen därpå, från en av vännerna som var med på festen;

”Thank you, we had a magical time with you”

// Coddi.