”Jag vill åka över och säga hej” utbrast jag till Konstruktören så snart det stod klart att det var samma segelbåt som jag sett på Grönland några månader tidigare. Till vår ankarvik här i Portimão hade en tvåmastad segelbåt – rejält stor och byggd i stål – plötsligt dykt upp och nu låg den en bit längre ut från land för att få tillräckligt med svängrum. Direkt när jag fick syn på segelbåten slog det mig att den verkade bekant på något vis, men jag kunde inte dra mig till minnes från var…

Nästa morgon när vädret åter var bättre och den mörka himlen sakta börjat ge vika för den gryende solen, kom jag på det. Över stadens siluett hade en regnbåge rest sig och i förgrunden låg den vackra segelbåten som dagen innan dykt upp. Scenen hade varit så pass betagande att jag gått efter kameran för att fota. Och då dök det upp i mitt minne att jag fotat av en väldigt lik segelbåt från Freya, en båt som vi mött i en fjord på Grönlands ostkust av alla ställen. En övergiven plats där få segelbåtar syns till och där en tvåmastad skönhet – i solgasset bland flytande isbitar – hade gjort sånt intryck att jag valt att lyfta kameran.

Snabbt skrollade jag bland fotografierna från tidpunkten jag var på Grönland och snart fann bilden jag sökte; jo visst var segelbåten här i Portimão slående väldigt lik den jag mötte uppe på Grönland. Den sista bekräftelsen fick jag efter att jag zoomat in båtens namn på fotografiet samtidigt som Konstruktören kollade i kikaren om han kunde läsa vad det stod på skrovet på segelbåten framför oss. Tilvera kunde vi båda läsa. Alltså samma namn och således samma båt. Wow, jag hade alltså mött detta flytetyg förut och även fotograferat av det, fast på en helt annan plats på jorden.

Det blev starten på en ny bekantskap; samma dag tog vi jollen över och presenterade oss för paret ombord på Tilvera och det blev en kaffe ombord och trevlig stund med rundvisning. Belén och Heimir heter det trevliga paret som äger fartyget och som bedriver verksamhet i samma vatten som Freya gör; i arktiska områden. Och av precis samma anledning som Freya så har har även Tilvera vinteruppehåll nu. Det är därför de valt att segla ner till Portugal för att få lite mer av sol och värme innan den nya säsongen drar igång. Precis som jag valt att göra, eftersom jag (förvisso utan Freya) sökt mig hit i vinter.

Någon dag senare kom det en inbjudan till middag ombord på Tilvera. Det blev en härlig kväll som varande till långt in på natten med god mat och snack kring främst segling. För en seglartjej som jag och stålbåts-nörd som Konstruktören var det enormt roligt att få möjlighet att titta närmare på detta vackra holländska bygge, vilken båt!!! Med sina dryga tjugo meter så höll hon ungefär samma mått som fiskeskutan som jag och Tjoppe tidigare ägde, men detta var något helt annat eftersom Tilvera är en segelbåt. När vi visades runt ombord klev jag och Konstruktören runt med stora ögon som barn på julafton och spanade in detaljerna. I Konstruktörens ögon är detta en drömbåt (medan jag nog kan tänka mig ett litet fartyg utan mast och segel, eftersom jag gillar små knubbiga båtar).

Även om vi tror oss se ett seglingsfönster komma och vi därför snart lämnar vår ankarvik, så kommer jag sannolikt få se mer av Tilvera i framtiden. För chansen är stor att jag ser dem från Freya i sommar eftersom de kommer segla på Svalbard under samma period som jag kommer befinna mig där. Händer det så hoppas jag hinna ropa upp dem, så vi kan säga ”hej” till varandra över radion. Och kanske att jag hinner fotografera Tilvera på nytt, bland isbitar i solskenet och då inte i egenskap av okänd segelbåt med okänd besättning. Utan som vänner.

En synnerligen trevlig kväll som varade långt inpå natten… och sen vilken mat, rökt iberisk gris och portvin först och därefter en stor generös paella.

Är du intresserad av att läsa mer om denna segelbåt och expeditionsresorna de gör, så följ denna länk: https://tilveraexpeditions.com/tilvera/

// Coddi.