Helsingfors av alla ställen på jorden; hur hamnade vi här egentligen, jag och Caroline? Att jag befinner mig i den finska huvudstaden beror främst på att jag är här på ett uppdrag. Vilket smidigt kunde utökas till en semesterresa. Och Caroline var inte sen att haka på; ”I am coming” var hennes spontana kommentar. Och så hoppade hon på flyget i Toronto med byte i Frankfurt. Snart möttes vi upp i ett synnerligen kylslaget Helsingfors…

Med en natt avklarad på vårt hotell gav vi oss ut på stan. Kylan bet i kinderna och vi trotsade alla tillgängliga transportmedel och valde kängorna istället; mot centrum följde vi rälsen där spårvagn nummer nio tar sig fram.

Vi är lika galna och påhittiga som vi brukar vara, jag och Caroline…

Det lackar mot jul och i en park åkte vi lite släde. Men renen var stel och rörde sig inte ur fläcken…

Plötsligt får vi syn på den vita domkyrkan och vi går dit. Och vi kommer precis lagom till en julkonsert. Trodde vi då… för det visade sig vara en mer traditionell gudstjänst med julpsalmer. Utan att kunna ett ord finska så sjöng jag för full hals (det fanns ett nothäfte med texter) medan Caroline slumrade lite eftersom hon var lite trött och jetlaggad…

När vi kommer ut från kyrkan står solen lågt över Helsingfors och julmarknaden… Vackert, så säg…

Vilken lycka att ha en vän som Caroline, hon flyger långt för att göra mig sällskap…

Vi behövde uträtta våra naturbehov vilket vi gjorde på en allmän (välstädad) toalett. Men vi förundras över skylten… vem brukar balansera sådär när man ska kissa? Akrobatiska övningar på toalettstolen verkar hur som helst inte uppskattas i Helsingfors…

Vi smet därefter in på ett café och drack den godaste varma chokladen någonsin (med iskall vispgrädde på toppen). WOW-faktorn går inte att ta miste på, kolla Carolines min så förstår ni…

Det var inte mitt förslag, men Caroline ville se Helsinki från ovan. Upp for vi i pariserhjulet SkyWheel. När vi kommer upp på 40 meters höjd biter sig Caroline i tumvanten…

Väl nere på backen skyndade vi bort till vårt nästa äventyr. På vägen passerade vi den där jäkla stela renen igen, han med släden…

Löyly var målet; ett superhäftigt ställe som inhyser en rök-bastu och en vedeldad bastu, samt en restaurang. Givetvis tillhör det rutinen att man tar ett iskallt dopp i Östersjön (nej vi skrek inte av kyla)…

Kvällen avslutades med en middag i restaurangen. För första gången fick Caroline smaka renkött (Sautéed reindeer, Mashed Puikula potatoes, grandmother’s cucumbers, and lingonberries). Det var sanslöst gott.

Därefter tog vi oss tillbaka till hotellet för lite vila och sömn. I morgon fortsätter vårt äventyr…

// Coddi.