Jag är ännu ombord på Freya som befinner sig i de kalla vattnen runt Tromsö. Omgivningarna är spektakulära med dess fjordar och vidunderliga berg som nu är snöbeklädda. Vattnet är klart och djupblått. Här på den 69e breddgraden, 300 kilometer norr om polcirkeln ser vi knölval och späckhuggare för att nämna några. Med påtagligt kortare dagar, solen går upp halv elva och försvinner ner bakom horisonten redan halv två på eftermiddagen, ger sig våra expeditionsgrupper av mot dagens skådning av valar redan i gryningen…

Även om jag inte hunnit följa med ut så får jag en stor portion av den hisnande naturen ändå, mycket går att uppleva från fartyget. Som häromdagen då en knölval, nyfiken och kontaktsökande kom och hälsade på. Med långsamma rörelser simmade den fram och tillbaka och den gned sin stora kropp mot fartygsskrovet. Sannolikt i ett försök att skrapa bort några av de många havstulpaner (barnacles) som valt att bosätta sig på den enorma kroppen. Väl medveten om vår närvaro uppehöll sig knölvalen länge och emellanåt rullade den runt visade oss dess vackra mage. Så imponerande. Ibland dök den upp med sitt huvud ovanför vattenytan och stannade till, liksom för att hälsa.

En knölval kan bli upp till arton meter lång. Den är vacker och majestätisk men med en mindre angenäm doft; när den tömmer sitt andningshål på vatten och luft så sprider sig en stank som närmast kan liknas vid ruttet ägg. Jag menar det, man kväljer och håller på att kräkas om man oturligt nog står precis intill.

Under veckorna jag varit här har vädret varit högst växlande, solsken och snö. Vindstilla och mycket hårda vindar med stora svall ute på havet. Som tur är finns många fjordar och öar att söka skydd i bakom.

Livet fortsätter ombord som i sitt egna lilla universum där min mesta tid kretsar kring byssan och mässen. Det har visat dock sig att vi har ett kakmonster ombord…

// Coddi.

Tjingeling!