Efter en synnerligen intensiv fredag som resulterat i 20.000 steg så kände vi inte alls för att följa med cykelgruppen på deras 3,5 timmes långa cykelrunda dagen efter. Istället tog vi bilen till Bloor Street West, till Café Rouge Patisserie där Caroline beställde en kokoscroissant som jag också fick smaka. En ny upplevelse och den var farligt god…

Old Mill and lunch at Dark Horse

Förstärkta med koffein promenerade vi därefter till Old Mill och tittade på laxen som kämpade med att simma uppströms för Humber River. På eftermiddagen mötte vi upp cykelgruppen som svettiga nått slutdestinationen; puben Dark Horse. Där åt vi lunch.

Ett tufft hinder på vägen, här behövde laxen hoppa så in åt helvete…

-HALLÅ CAROLINE, vänd dig om!!! (Och när hon gjorde det tog jag en selfie)

Ett populärt friluftsområde och när vi kollat klart på laxen så mötte vi upp de andra på puben…

Strandpromenad utmed Lake Ontario

Samma kväll stack jag och Caroline till Lake Ontario, till Eastern Beaches vilket är ett mecka för den som älskar beach volleyboll. Fina sommardagar är badstranden knökfull med folk. Och här och där på stranden står så kallade Muskoka Chairs utställda som man fritt får nyttja. En av dem var överdimensionerat byggd och där satte sig jag och Caroline – och vips så hade vi förvandlats till pyttesmå människor.

Nästan lika små som teskedar…

Thanksgiving hos Jacques

Eftersom jag prickat in högtiden Thanksgiving så fick jag den äran att följa med Caroline hem till hennes son, Jacques. Jag som aldrig upplevt en Thanksgiving utan bara sett det på film. Den kanadensiska Thanksgiving infaller inte samtidigt med den amerikanska, vill jag nämna. I Jacques smakfullt inredda lägenhet (den är bara något större än min) samlades vi – och jag åt så mycket att jag trodde knappen i byxorna skulle flyga i luften. Det var knappt så jag orkade gå till bilen när det var dags att åka hem, så mätt var jag (och tänkte att jag kanske kunde sova på gräsmattan framför huset där Jacques bor). Nog för att jag hade hört talas om att Jacques är en duktig matlagare, men detta var snudd på magi. Smakupplevelsen var långt utöver det vanliga och jag tänkte i min nyfikenhet, att han måste ha blivit upplärd av en mästare på någon stjärnkrog.

Thanksgiving med Carolines familj…

Art Gallery of Ontario och Koreansk Barbecue

En dag besökte vi AGO, Art Gallery of Ontario. Vi hade en guide med oss vilket var tur för annars hade vi gått vilse, jag och Caroline. Galleriet hade en hel del (för mig) kända konstnärer representerade, Picasso för att nämna en. Hyggligt bevandrad är jag inom konst. Men när det kommer till kanadensisk sådan, så är jag dåligt orienterad. Nu har jag lärt mig vilka ”The Group Of Seven” är. Vid entrén fick vi sätta på oss digitala armband. Dessa mäter hur ens hjärta reagerar på konsten. Och när man avslutat besöket kommer ett mejl som berättar vad mätinstrumentet registrerat. Tydligen hade jag blivit upphetsad vid skulpturen ”Le Penseaur” (The thinker) av Auguste Rodin. Kvällen avslutades med en Koreansk Barbecue på en restaurang i Kinatown.

Här gick pulsen upp…

Lawren Harris konst fattade jag tycke för, han var en av ”de sju”. Hans förmåga att gestalta skuggor gick rakt in i mitt hjärtat, men även de förlösande isbergs-motiven fattade jag tycke för…

AGO – Art Gallery of Ontorio…

BRANDLARMET GÅR

Nästföljande dag började brandlarmet plötsligt tjuta hemma hos Caroline. Inte bara i lägenheten utan i hela huset och jag var ensam hemma (hon var ute på ärenden). Så jäkla typiskt och direkt slogs jag av minnet från förra sommaren då jag ensam i en lägenhet i Hammersmith i London blev så jäkla sjuk så jag behövde tillkalla ambulans. Är man utomlands så känner man sig såklart lite mer osäker. Hur som helst sprakade det till i en högtalare och ur den hördes en barsk röst som sa brandkåren är på väg. Och att jag skulle invänta ytterligare information. I helvete att jag väntar i Carolines lägenhet på åttonde våningen på att en röst ska prata ur en högtalare medan huset brinner, tänkte jag. Istället gick jag resolut in i sovrummet och för att där ta ett snabbt beslut. Hur bråttom har jag? Det verkade finnas nog om tid för att invänta ny information (om man kunde lita på den mystiska rösten i högtalaren). Med andra ord behövde jag inte springa ut naken. Snabbt slet jag åt mig ryggsäcken och la i pass, mobil, dator och plånbok. Det gick på några sekunder. Men precis när jag ska gå ut ur rummet så får jag syn på min nallebjörn på sängen. Så jag sliter med honom också och trycker ner honom i ryggsäcken. Med jackan och skorna på springer jag därefter alla trappor ner till bottenvåningen. Ute på gatan möttes jag av två brandbilar och fem rökdykare som just var på väg in i byggnaden. Vet inte riktigt hur länge jag fick vänta. Men jag ringde Caroline (ville berätta att hennes hus eventuellt höll på att brinna upp). Och jag ringde Konstruktören (jag ville berätta att jag just räddat Fo-Fo undan en möjlig brand, han tar nog lätt fyr).

Till slut blåstes faran över, det var ingen brand visade det sig. Lättad kunde jag då återvända till lägenheten med min nallebjörn.

Brandkåren kommer med ett gäng snygga rökdykare…

// Coddi.