Kocken, chiefen och jag…

När sista expeditionen på Grönland var avklarad drog vi raka vägen till Norge. Någonstans halvvägs passerade vi nollmeridianen och det firade vi med att äta en tvårätters och duka extra fint till middagen. Och jag gled glatt ner i något färggrant plagg som andades kvinnlig fägring, ensam tjej bland gossar som jag är…

Läs mer »

Allt är frid och fröjd, tills…

Medan gäster och guider är iväg på en längre tur passar jag på att kliva ner i badtunnan. En välbehövlig paus – och det känns sanslöst gott att låta hjärteblodet få sakta in något, samtidigt som blicken vilar över det vidunderliga landskapet. Med ljuset riktat mot mig själv och bara låta tankarna få sväva fritt. Kvar ombord är endast jag och övrig besättning. Och någon gång kommer någon av dem förbi för att se så jag mår bra, vilket jag gör. Allt är frid och fröjd tills…

Läs mer »

I grönländska vatten flyter jag fram

Otal är de gånger jag suttit och drömt om Grönland och andra arktiska platser. I sjökort och böcker har jag letat mig fram i vikar och fjordar – och i fantasin har jag besökt små samhällen. Men det stannade inte med en lös tanke; anledningen till att tog vi upp Wilma på varvet i Lissabon var för att förbereda henne för kommande äventyr och då framförallt för seglingar på höga latituder. Det var när vi just isolerat taket i pilothuset som cancerdiagnosen slog drömmen i spillror…

Läs mer »