Ibland bryts kontakten med omvärlden; vårt internet stängs medvetet av eller försvinner spontant. Anledningen kan dels vara att vi befinner oss i ett område där vi inte får störa känsliga instrument som används i forskningssyfte. Det kan också bero på att vi befinner oss så pass långt norrut på jordklotet att satellitbanorna glesar ut…

Men livet fortsätter trots det ombord på Freya som om ingenting bortom hennes vaggande rörelser i norra ishavet hade hänt. Ibland slås jag av känslan av att hela världen kretsar kring henne, som om Freya vore epicentrum för universum. Det stämmer ju såklart inte. Men vi lever som i en egen liten civilisation där det äts, jobbas, sovs och umgås.

I min uppgift har jag att servera samtliga ombord frukost, att det blir fika och i övrigt serva måltider. Hytter ska städas samt övriga utrymmen. Tvätt och bastu, vi har en ”hot tub” ute på däck där man kan sitta i badet ute i det fria med utsikten av is-formationer guppandes i havet. I byssan bakar jag och samarbetar med kocken. Och så disken såklart. Fyller någon år så bakar jag gärna. Glädjande är att min vinkunskap kommer till nytta och i min roll ingår även att sköta en viss ekonomi. Framför allt är jag ansiktet ut mot gästerna – och det underbara är att jag får lära känna dem alla eftersom Freya aldrig tar mer än tolv passagerare utöver besättning. Våra gäster kan bestå av vetenskapsmän, fotografer, guider och allmänt naturintresserade personer som önskar uppleva allt det unika som Arktis erbjuder. Jag är privilegierad att ha så vacker utsikt från mitt arbetsfönster.

Nedan bjuder jag på en bild som togs i samband med att en resenär fyllde år; jag överraskade med en tårta och satte på mig en kaptenshatt för att riktigt markera bemärkelsedagen. Fotot är underbart för vid min axel ser jag min kock, Miss B titta fram.

Tills vi hörs på nytt…

//Coddi.

Tjingeling!