Det har nu gått en månad sedan jag mönstrade ombord på M/S Freya och jag kan knappt fatta att tiden rusat på så fort. Initialt trodde jag i min enfald att jag skulle finna massor av tid för att skriva, men arbetet till sjöss slukar många timmar. För mig som jobbar såväl tidiga mornar som sena kvällar har därför en vila mitt på dagen och då försöker jag ta igen lite av det uppdämda sömnbehovet jag bär på – och så klart vill jag hinna uppleva naturen som aldrig slutar fascinera…

Förra veckan bröt Freya is för att komma till en lämplig plats att lägga till vid. Inte en kaj om ni trodde det, utan intill en iskant. Förtöjda mot isen kunde vi därefter fälla ner landgången och kliva ut med med bord, soppkastrull, bröd, smör och kaffe. Att stå där bredvid fartyget någonstans uppe i Norra Ishavet kändes enormt mäktigt, detta vita enorma landskap utan land i sikte. Flera av oss valde att gå en promenad och i allas ansikten kunde jag förnimma samma uppsyn som man ser hos ett barn som för första gången upplever stora fluffiga snöflingor som sakta faller. Men här då inte i form av snöfall, utan detta stora vidunderliga istäcke. Ingen av oss hade i förväg fått veta planerna, inte ens vi som jobbar i mäss och kök. Så kocken hade minst sagt blivit förvånad när någon plötsligt – tio minuter före servering – stack in huvudet i byssan och ropade att ”LUNCHEN ÄTER VI PÅ ISEN!!!”. En bättre maträtt än soppa kunde vi knappast ha för detta tillfälle, en ren tur och inget vi planerat.

Mitt i detta glada virrvarr får jag plötsligt ”feeling” när någon plötsligt säger; ”tänk om det kommer en isbjörn nu”. Snabbt springer jag ombord och hoppar i isbjörnskostymen vi har i tvättstugan. Likt en snabbt ombytt Clark Kent (fast jag använde tvättstugan och inte telefonkiosken) kunde jag därefter stega ut på isen utklädd till isbjörn. Reaktionen var omedelbar och snabbt blev jag omringad av vänner som ville kramas och fotograferas tillsammans med mig.

Av allt jag upplevt under månaden som gått kommer detta minne definitivt etsa sig fast som en av höjdpunkterna. Jag vet att det är få förunnat att få uppleva något liknande och ödmjukt bär jag därför med mig detta tillfälle som så fint inramades av alla de fantastiska människorna vi hade med oss på resan. Speciellt Clair som jag knöt ett speciellt band till.

// Coddi.