Som en knallgul sol dyker Karin upp vid min dörr och ber flämtande om att få låna min toalett. Föga förvånande eftersom jag vet att bilfärden från Stenungssund tar exakt så lång tid som det krävs för att fylla en urinblåsa. När Karin försvunnit in i mitt kaklade nödrum får jag syn på de överdimensionerade solglasögonen som sticker upp ur hennes sommarväska, ungefär i samma stil som mina egna – och med ens känner jag på mig att vår dag tillsammans kommer fyllas av kvicktänkta skämt och fyndigheter…

Karin har sina rötter i Lysekil. Anledningen till att vi bestämt träff just denna dag är för att Karin i sommar kommer gästspela hos My Feldt. Karin är kock, prisbelönt dito. Och min vän. Medan My kanske inte behöver någon närmare presentation (som den lysande stjärna inom den svenska bakvärlden hon är). Blott ett stenkast från mitt hem ligger det färgglada bageriet ”Feldt´s Bröd och Konfektyr” som folk vallfärdar till. Men nu håller My på med ett nytt projekt. Jag och Karin skulle därför göra en utflykt tillsammans, bara hon fått sitt naturbehov uträttat på min toalett.

Mycket riktigt gick våra meningar och ord som pingpongbollar mellan oss, skämten haglade i stunder under färden ut mot Oskarström. Snart var vi framme och vi hälsades välkomna av en minst sagt ihärdigt arbetande My; tiden är knapp för att hinna klart till premiären. Igenkänningsfaktorn var slående; under många år renoverade jag och Tjoppe en fisketrålare med målet att bli en fisk- och skaldjursrestaurang (vilken den också blev). Men istället för en trålare har My tagit sig an en gammal nedlagd skola. Och hon gör det på ett lekfullt sätt, med färg och form. Hela hon är en kreativ pastell.

Karin och jag fortsatte därefter vår eskapad och vid Karltorpsstugan stannade vi till och tog en kaffe med våfflor, sylt och grädde. Med en svensk flagga nedstucken i grädden (det var ju Sveriges Nationaldag gudbevars) pratade vi entreprenörskap och mat, bollade idéer och jag klämde ur Karin några bra bakrecept jag behöver för framtiden. Därefter drog vi till Patriks Prylar; inrednings- och återbruksbutiken som håller till på en gård i Röinge utanför Halmstad – och det blev ett litet snack med Patrik. Nu handlade jag inget för jag har inte plats för mer prylar i mitt lilla hem på tjugosex kvadrat. Men jag fann något jag kommer lägga på minnet, som kan bli en present till någon.

Onekligen blev det en dag som andades inspiration och glädje, tror aldrig att jag träffat så många ut i fingerspetsade entreprenörer på en och samma dag. Samtliga tillhörande en skara människor som vågar trampa upp en egen stig i ett väglöst landskap, där drömmar blir verklighet. Och när Karin senare satte sig i bilen och for norrut igen, visste jag att nästa gång hon kommer till Halmstad så kommer inte jag vara där. Men mer om det en annan gång…

// Coddi.

Lycka till med ditt sommarprojekt bästa Karin och tack för en synnerligen trevlig dag!

Tjingeling.