Äntligen har jag en idé om framtiden med en tydlig stig utstakad framför mig. Den har inte kommit lättvindigt, inte gratis. Utan det har krävt ansträngningar där jag målmedvetet strävat mot att komma till det läge som jag nu befinner mig i. Äntligen, vill jag säga. Som en kraft ur motgångarna. En tidigare brittisk premiärminister lär en gång ha sagt; ”man ska inte använda sitt förflutna som en soffa, utan som en språngbräda”. Jag är benägen att hålla med…