Det är inte med någon större förväntan jag ser fram emot julen. Dels för att det är många år sedan jag firade jul på traditionellt vis; ombord på Wilma kunde det möjligtvis bli lite inlagd sill och ”janssons frestelse”. Men i övrigt inget mer. Men mest grundar sig olustkänslan i att detta blir den första julen utan Tjoppe. Hur jag än väljer att fira, blir jag påmind om förlusten. Och det jag allra mest fasar inför, är ensamheten. Den är direkt farlig. För mig. Och med en högtid som sträcker sig över mer än en dag så vet jag att det blir ett visst mått av ensamhet. Om jag stannar hemma. Därför har jag valt att resa bort över jul och nyår…

Min kloka dotter sa; ”Mamma, jag känner mig lugnare till sinnet när jag vet att du är iväg och har det bra”. Hon måste jobba några av juldagarna. Att då veta att mamma sitter ensam, ger ingen god känsla. Så med det sagt står väskorna packade och flyget lyfter i eftermiddag. Och som en liten julklapp till mig själv, har jag kostat på mig en ny resväska eftersom hjulen gått sönder på den gamla. Och då det var halva priset, fick det även bli en kabinväska. För att minska på risken att någon tar miste på mitt bagage och deras, har jag valt att pimpa upp väskorna med Coddi-tema. Here she comes… Miss Coddi on the Go… Så ska väl årets jul snart vara avklarad. Och för min del blir det den slags jul jag bäst känner igen; med en liten burk sill och en ”janssons frestelse”. Ombord på segelbåt någonstans i värmen. Och definitivt inte ensam!

//Coddi.

Snart lyfter jag…

Tjingeling…