Vi ligger på den västra sidan av Ven som heter Kyrkbacken. En pittoresk liten hamn med gröna kullar och tegelhus. Ven har en historia av att vara ett samhälle med tillverkning av tegel. Många av husen i Köpenhamn är byggda av tegel härifrån och överallt på ön syns spår av denna en gång blomstrande näring. Idag finns inget tegelbruk kvar men dock enormt vackra hus och tegelpannor med dess unika mönster i form av ruter ess.
När vi la till så hade det blivit kväll och vi tog med oss en fotogenlampa och grill, lite vin och en köttbit till hamnens grillplats. Strax brevid låg en svan och ruvade på sina ägg men hon (om det nu är honor som ruvar) verkade ta vårt sällskap med ro. Ett gäng ungdomar hade tidigare badat alldeles intill fru svan så hon tyckte nog ett medelålders seglarpar var lagom underhållning att titta på.
Rätt trötta efter en hel dag på havet så somnade vi ovaggade (kan man säga så på en båt??).
På morgonen vaknade först Helena alias Styrman Pimpsten, och var alldeles för rastlös för att låta morgonen gå till spillo. Kapten Betong, dvs Tjoppe har dock inga problem med sömnen eller tidiga mornar. Tjoppe var helt ovetandes om att Helena smugit i land på en morgonpromenad. Dock lämnades en liten lapp som förklaring ”Är på morgonpromenad”. Något som i och för sig är helt onödigt då det möjligtvis av något misstag någongång hänt att Tjoppe vaknat till av sig själv före klockan nio.
Wilma på Ven.
Tillbaka på båten igen så blev det en kopp te, därefter packades matsäcken med sill och potatis, kaffetermos och en stor flaska vatten. Dagen lovade sol och höga temperaturer. Och Tjoppe plockade fram minicyklarna och vi drog iväg. Mellan böljande rapsfält, hus av sten och tegel med de mest pittoreska trädgårdarna och däremellan havet som uppenbarade sig cyklade vi på de små grusvägarna. Nu hade vi nog inte bara ont i baken från cykelsadeln utan allt nog lite i ögonen av den bedårande naturen. Detta måste vara den grönaste platsen i Sverige konstaterade vi, som ett klorofyllens Mecka.
Ven runt på cykel.
En häst kliade sin bak mot ett träd, väldigt länge, såg skönt ut (och komiskt)
Vid en vägkorsning så hittade vi en butik i form av ett obemannat skjul. Där såldes rapsolja, marinerade vitlökar och såpa gjort på raps. Betalningen togs emot antingen med Swish eller så lämnade man sin kontanta betalning i en burk. Enkelt och i full förtroende för människors vilja att göra rätt för sig. Vi köpte en burk med marinerade vitlökar där även lökarna vuxit på ön.
En butik ute i klorofyllen, ingen personal.
Men fylld med fina lokala varor.
Marinerade vitlökar köpte vi, dessa ska ätas med andakt, såväl rapsolja som vitlökar kommer från Ven.
Vi trampade vidare och kom efter en bit fram till en camping och där slog vi oss ner och åt vår medhavda matsäck. Ännu en svan låg och ruvade på sina ägg där ungdomar badade intill. Den ena störde inte den andra så allt verkade lugnt.
Lunchen gick inte av för hackor.
Vi gick ner till vattnet och sköljde av våra fingrar efter lunchen. På stranden låg det massor av minnen från tegelbruket, delar från gula och röda tegelstenar. Inte alls negativt. Upp på cyklarna igen och så bar det iväg hemåt till båten. Trodde vi ja, för på vägen visste vi att vi skulle passera en liten hamn till, Norreborg. En gullig hamn med välskötta gräsmattor och en fantastisk utsikt mot Svenska sidan. Vi började samtala med mannen som stod i Hamnkontoret, han svingade ledigt och vant med en skurmopp och höll huset i ordning. Detta visade sig vara en hyvens trevlig man och han hade en massa intressant att berätta då han visste en hel dels om ön Ven och annat inom sjöfart. Det slutade inte sämre än att vi hamnade i mannens trädgård över en kopp kaffe och en riktigt smarrig bulle. André hette denna sympatiska man och det slog oss gång på gång att det som sätter mest avtryck i ett långseglande är definitivt de människor man träffar och bekantar sig med.
Timmarna gick, kaffet och bullen låg i kistan och det började bli sen eftermiddag. Vi vinkade hejdå och vi fick med oss en bok om ön Ven, ett stycke historia från tegelbrukets storhetstid.
Vackra Ven, en riktig pärla.
Raps o Vallmo längs med cykelvägen.
Tillbaka vid båten igen så blev det en stund i hängmattan, en dusch och sen lite mat i sittbrunnen. Vi summerade vår vistelse och nog blev vi lite förälskade i Ven och dess människor som bor och lever här. Men hur mysigt vi än har haft det här så siktar vi mot att avsegla mot Malmö där vi har barn och barnbarn att besöka.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 