Ja här bjuder vi på ännu ett videoklipp. Håll till godo!

 

Skepp o Hoj!

Vi har tänkt att betygsätta duscharna vi använder längs med vår väg ner till Portugal. Saken är den att Tjoppe ÄLSKAR jättevarmt vatten och starkt tryck på strålen och detta i en snygg lokal. Han är ju en händig man som alltid ser till att det är välordnat omkring sig, kakel och färg o så. Och när man besöker gästhamnar så är det ju lite olika nivå på faciliteterna. Inte på så sätt att vi är knussliga, men när man får den där perfekta duschen så är man lyckligt salig. Och är man småfrusen och knappt får upp temperaturen till 38 grader, ja då slår man inte klackarna i taket så att säga.

 

Så här långt har vi på vår lista. Vi ger betygen 1-5 duschmunstycken varav 5 är bästa betyget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi lagt till i Klinthamn i Danmark. Denna hamnen är nyrenoverad och är ett populärt ställe för de som kommer till eller från Tyskland. Så här vajar alla tänkbara utländska flaggor på segelbåtarna. När vi kom in (och det är ju helg till råga på allt) så var det rätt så fullt. Vi har en trög tung båt i ferrocement utan några bogpropellrar. Och till synes så har vi en förhållandevis bred båt så det är oftast svårt att hitta förtöjning vid påle med tillräcklig bredd för oss.

 

Vi hittade dock en plats, fick ta oss in via ”fel” stolpe för att kunna komma in till vår grönmarkerade plats. Och sen hoppas på att ingen lägger sig bredvid och blockerar vår möjlighet till att komma ut i morgon. Det var lite pyssligt att lägga till, vår tunga dam tar lite tid på sig helt enkelt. Och det är fullt med båtar runt om där andra säkert med goda avsikter har slagit sig till ro med god mat och dryck. Men hur som helst så hjälper ingen till men däremot så sitter alla i sina sittbrunnar bakom kapellen och tittar på så man känner sig som en apa på Skansen. Tjoppe bryr sig inte alls men Helena kan tycka att det är lite jobbigt. Men vi la till snyggt och prydligt och allt var frid och fröjd (liten skrapa i bryggan bara då ankaret hakade i)

 

Strax efter så kom en ännu bredare och betydligt längre segelbåt in i hamnen, franskflaggad. Och givetvis hittade de inte heller någon plats. Men bredvid oss var det ledigt. Ja det vill säga att platsen var inte grönmarkerad men det låg ingen båt där. Och då får man ibland chansa. För det var nog så för dem, liksom oss, de enda platserna i gästhamnsdelen som fanns till buds. Vi var direkt upp på däck och brygga för att hjälpa till med fransmännens trossar. Deras båt var så lång så de ligger med helt fel sida till om pålen men det gör oss gott för då har vi chans att komma ut i morgon. Kapten ombord donkade i både lite här och där med båten, inte mycket men är det trångt och deras båt tryckte in i kajen så vi erbjöd dem ett spring från vår båt. Helena fick chansen att prata franska (den behöver borstas av men det fungerar perfekt så här i en hamn där det inte blir så avancerat) och de uppskattade hjälpen enormt då vi var de enda som var aktiva i att få deras båt något sånär på plats inför natten. Forfarande såg vi folk bakom sina sprayhoods smygtitta med stora ögon.

 

Vi var bort och betalade och vi fick koden till duscharna. Kapten, dvs Tjoppe ska raka och duscha sig, vilket behövs för att han inte ska misstas för jultomten (nja så illa är det inte, men kan bli). Men tillsammans med oss på vägen bort till betalstationen hade vi en i besättningen från franska båten. Han var glad men hade kontanter. Och i Danmark så tar maskinen bara kort. Ingen personal på plats vid denna tidpunkt. Så han fick veta av oss vilken kod det är till duscharna så även han kan lukta gott i morgon. En skön lirare som var glad och bekymmersfri. Så de ligger gratis (om inte någon hamnkapten dyker upp hux flux) och rena blir de på kuppen. Så nu ligger vi mellan en tysk och en fransk båt i natt och med tanke på hur härligt glada fransmännen är så hoppas vi därmed att Frankrike vinner fotbolls-EM (efter Sverige då förstås).

 

Dock längre bort på kajen så ligger en otroligt stilig träskuta som är tyskflaggad som vi har vinkat glatt med. De hade ingen sprayhood att gömma sig bakom.

 

Seglingen från Rödvig var helt fantastisk. Mestadels medvind och en rätt svag bris 5-6 sekundmeter och ingen sjö. Det gick inte fort, men väldigt bekvämt. Vi tog en tupplur på däck (ja inte samtidigt då bör påtalas).

 

 

Helena som tyckte tilläggningen kändes lite jobbig med publiken gaskade upp sig efter fransmännens donkelidong-tilläggning. Bonk bonk bonk bonk – Nu är vi framme! Inga ledsamheter där inte.

 

Nu ligger vi bara här en natt. Vi drar vidare i morgon och tar in söder om ön Mön. Eventuellt blir det en ankringsnatt. Fransmännen drar också i morgon och vi behöver nog hjälpa varandra för att komma ut. Men de ska vidare norrut, de ska till Ryssland.

 

Nu blir det stuvad pytt i panna med ägg i kväll. Men kanske att champagne och franska musslor hade känts mer rätt med tanke på våra närmaste grannar i natt.

 

 

Skepp o Hoj!

 

När vi vaknade i Rödvig så värkte det lite i kropparna, att segla kan hur konstigt det än låter vara lite ansträngande. Åldern kan ha en viss inverkan, även om vi försöker förneka detta. Det blev många timmar ute på havet igår och vi hade enkom motvind. Sista timmarna var sjön gropig och vi hade fullt av drivgarn längs med kusten att hålla ut ifrån. Men totalt sett så hade vi en fantastisk segling och allt fungerade perfekt. När vi gick över farleden mellan Sverige och Danmark så marscherade Wilma fram som ett lokomotiv.

Som sagt lite sega i kropparna, vi sov som stockar fram till halv tio på förmiddagen så gårdagen tog nog ut sin rätt. Det blev ägg och bacon och en stor balja te till brunch. När vi åt så tittade Tjoppe på sin mobil. Han slängde den lite nonchalantifrån sig och utbrast:

”Den duger nog bara som bojsten nu”

Vi skrattade gott.

Efter det blev det en promenad. Rödvig är en fin liten fiskeby och här finns flertalet ljusblå fiskebåtar, vilket är nationalfärgen för en dansk fisketrålare. Några pubar och restauranger finns det nere i hamnen och uppe i byn finns det skola, hotell och mataffär. Vackra hus och vacker utsikt ut över havet. Det finns säkert mer som Rödvig har att erbjuda men det var ungefär så mycket som vi hann att se.

Vi kan konstatera att danskarna värderar saker annorlunda än vi svenskar. Att köpa fyra frimärken till Sverige (vore inte en bit landremsa i vägen så ser man fortfarande över till Öresundsbron) så kostar detta 100 danska kronor. Men ett helrör Gin kostar bara 88 danska kronor. Nu vet vi inte riktigt hur mycket ett frimärke kostar i Sverige som ska gå till Danmark. Men oavsett så är vi helt säkra på att fyra frimärken inte kostar mer än en helflaska Gin på Systembolaget.

En annan rolig sak som inträffade i går är att strax innan vi passerade under Öresundsbron så ringde Konstruktören. Han var på väg till flygplatsen i Köpenhamn och satt på ett tåg. Och när tåget gick över bron så såg vi varandra. Ja det vill säga att vi såg bara tåget som susade förbi. Men Konstruktören såg Wilmas röda segel där hon kom guppandes på det blå. Vi vinkade glatt till varandra även om vi visste att några händer och ansikten inte kunde urskiljas på det avståndet.

Hela dagen blir tillbringad i hamn då det blåser uppemot 17 meter per sekund i byarna. Vi roar oss med att pyssla ombord och utforska den lilla fiskebyn. Precis lagom. Alldeles perfekt. Vi gillar Danmark.

 

Skepp o Hoj!

Efter en härlig och lång seglats då vi hade motvind och fick kryssa så angjorde vi till slut Rödvig i Danmark. Aldrig förr har väl en öl smakat så gott som vid denna landstigning. Vi har haft en härlig segling men sista timmen fick vi en väldigt stampig och gropig sjö. Allt har gått perfekt.

 

Här kommer en liten test. Vi skrattar gott åt oss själva (och tycker att vi ser heldumma ut) men vi hoppas att vi ska utvecklas i vårt filmande och kunna bjuda på fler filmer framöver.

 

Skepp o Hoj!

Idag har Helena sytt och målat gästflaggor. Kapten har pysslat med annat, bland annat bunkrat vatten.