När vi vaknade i Rödvig så värkte det lite i kropparna, att segla kan hur konstigt det än låter vara lite ansträngande. Åldern kan ha en viss inverkan, även om vi försöker förneka detta. Det blev många timmar ute på havet igår och vi hade enkom motvind. Sista timmarna var sjön gropig och vi hade fullt av drivgarn längs med kusten att hålla ut ifrån. Men totalt sett så hade vi en fantastisk segling och allt fungerade perfekt. När vi gick över farleden mellan Sverige och Danmark så marscherade Wilma fram som ett lokomotiv.

Som sagt lite sega i kropparna, vi sov som stockar fram till halv tio på förmiddagen så gårdagen tog nog ut sin rätt. Det blev ägg och bacon och en stor balja te till brunch. När vi åt så tittade Tjoppe på sin mobil. Han slängde den lite nonchalantifrån sig och utbrast:

”Den duger nog bara som bojsten nu”

Vi skrattade gott.

Efter det blev det en promenad. Rödvig är en fin liten fiskeby och här finns flertalet ljusblå fiskebåtar, vilket är nationalfärgen för en dansk fisketrålare. Några pubar och restauranger finns det nere i hamnen och uppe i byn finns det skola, hotell och mataffär. Vackra hus och vacker utsikt ut över havet. Det finns säkert mer som Rödvig har att erbjuda men det var ungefär så mycket som vi hann att se.

På väg att köpa vykort och dyra frimärken.

Tjoppe tittar om Fred Flinta är hemma!

Vi kan konstatera att danskarna värderar saker annorlunda än vi svenskar. Att köpa fyra frimärken till Sverige (vore inte en bit landremsa i vägen så ser man fortfarande över till Öresundsbron) så kostar detta 100 danska kronor. Men ett helrör Gin kostar bara 88 danska kronor. Nu vet vi inte riktigt hur mycket ett frimärke kostar i Sverige som ska gå till Danmark. Men oavsett så är vi helt säkra på att fyra frimärken inte kostar mer än en helflaska Gin på Systembolaget.

En annan rolig sak som inträffade i går är att strax innan vi passerade under Öresundsbron så ringde Konstruktören. Han var på väg till flygplatsen i Köpenhamn och satt på ett tåg. Och när tåget gick över bron så såg vi varandra. Ja det vill säga att vi såg bara tåget som susade förbi. Men Konstruktören såg Wilmas röda segel där hon kom guppandes på det blå. Vi vinkade glatt till varandra även om vi visste att några händer och ansikten inte kunde urskiljas på det avståndet.

Rätt vacker bro, navelsträngen mellan Sverige och Danmark

Hela dagen blir tillbringad i hamn då det blåser uppemot 17 meter per sekund i byarna. Vi roar oss med att pyssla ombord och utforska den lilla fiskebyn. Precis lagom. Alldeles perfekt. Vi gillar Danmark.

Skepp o Hoj!