Malmö har visat sig från sin finaste sida med sol sol sol och temperaturer uppemot trettiograder. Detta är en mångkulturell stad och kring Västra Hamnen så är det en modern arkitektur med fantasifulla färger och former med mycket vatten som rinner här och där. Folk sitter på solsidan i sluttningarna mot bron och umgås på kvällarna. Och uteserveringarna är fulla med människor. För vår del så är vi nog till våra personligheter mycket mer lantisar, vi gillar liksom att hoppa i vattenpölar med gummistövlar (eller utan) och få skit under naglarna. Och det är lite svårt att uppnå här. Så för den urbaniserade människan så är detta en fantastisk plats. För skitgrisar som oss så är detta en fantastisk plats att turista, men inte att bo och verka på. Tjoppe skulle snabbt visa osundhetstecken om han bodde här för jämnan. Vi är alla olika.

Tjoppe på vift i storstadsdjungeln.

Man blir helt snurrig!

Ett block på båten gick sönder när vi rundade Kullens Fyr tidigare och vi behövde därför uppsöka en båttillbehörsaffär. Detta gick att uppbringa i Limhamn 5 kilometer bort. Då vi kom hitseglandes och således utan bil så hade vi valet att antingen gå, cykla eller leta upp en buss. Med trettio graders värme och dålig lokalkännedom så kändes inte buss så attraktivt. Att cykla krävdes att vi plockade upp våra nerstuvade cyklar och det var varmt varmt och svetten rann. Istället valde vi att gå. Vägen dit går via ett enormt friluftsområde med stora gräsytor, badstränder och idrottsplatser.

Det blev en härlig promenad fast svetten lackade. Vi slog oss ner i skuggan av ett träd efter halva vägen och dukade fram lite enkel lunch. Vatten i mängder och makrill i tomatsås som vi la på knäckebröd. Det fläktade svalkande från havet.

Men där gick det ju inte att ligga kvar på filten och slappa utan det var bara att fortsätta mot Limhamn. Till slut hittade vi fram till butiken och vi handlade två nya block och lite annat.

Nu löste det sig inte sämre än att vi slapp att promenera tillbaka. Tjoppes son kom och hämtade oss och vi kom efter väääääldigt lång tid fram till sonens hem. Det var studenter överallt i stan och vägarna var bokstavligen blockerade. Vilket definitivt bekräftade att vi gjorde klokt som inte försökte hoppa på någon buss tidigare under dagen. Så det blev en fika där och gullande med barnbarn och deras otroligt roliga hund. Lyckans oss så fick vi även skjuts tillbaka till båten (nu var studenterna borta ur stadsbilden).

Nu återstår en del ärenden att lösa innan vi kastar loss. Så vi plockar nog fram minicyklarna ändå. Och motion, jo det får man. Att få tiden att gå, jo det får man. Att leva som vi gör innebär att man kan få lägga många timmar på att uträtta vardagliga sysslor, bara det att inte ha tillgång till bil gör att det blir till ett projekt att ta sig fram dit man ska. Men vi känner att vi börjar blir rätt så tränade och fasta i kroppen (ja kanske inte så det syns på bild, ha ha) Men vi känner att vi mår otroligt bra av att vara så aktiva och så mycket utomhus som vi är numera. Det här att vara inne och stillasittande var nog aldrig tänkt för vår ras Homo Sapiens. Nä vi är nog apor egentligen som ska vara ute från morgon till kväll.