Vad är egentligen ett normalt beteende? Ett normalt beteende beror ju bara på vart du är och när. Kulturer och lagar ser annorlunda ut från plats till plats. Och vad får oss människor att sedan tro att vi på något sätt finns i centrums mitt. Att vårt beteende och våra lagar på något sätt borde vara ramen för det normala även globalt. Bara för att något är brukligt hos oss så behöver det ju inte förefalla så på andra platser. De ser på oss som udda. Vi ser på dem som udda.

Ta exemplet med kontanta medel. Vi har nu växlat till oss lite småvalörer för att kunna betala i slussar, kanaler och hamnar vartefter vi framskrider vår resa. Men i Sverige har vi så gott som byggt bort kontantsystemet. Vi möts allt oftare på dörrar till affärer att ”Vi tar bara kort”. Likaså minskas uttagsautomaterna i Sverige till antal och bankerna som idag hanterar kontanter är lika sällsynta som Upplands landsskapsblomma. Det är när det inte längre ges ett alternativ vid sidan om kortbetalning som det blir påtvingande. Kontanter ses som lite suspekt att ha annat än någon gammal luggsliten hundralapp i plånkan eller så. Flera hundralappar ger misstanke om att slanten skulle vara besudlad med en historia inom kriminalitet och svart marknad. Det är sorgligt att de få personer som ägnar sig åt olaglig kontanthantering ska få lägga ribban för hela samhället. Eller så ligger det egentligen ekonomiska intressen i att sluta hantera kontanter. Det blir helt enkelt billigare att skrota cashen. Vi kanske enkom ska använda oss av en digital valuta, som ett sorts Bitcoin. Sanningen är den att det är inte de kontanta medlen som är bekymret stöldmässigt. Idag stjäls det enorma belopp ur de digitala systemen. Tjuven har blivit datahacker och hans arena heter Visakort och inte hundrakronorssedel. Begreppet ficktjuv existerar ju idag knappt…nä han sitter hemma vid sin datorn och stjäl dina pengar.

 

Kungsängslilja, Upplands landskapsblomma. Vem fasiken har sett den?

Kortbetalningar och internettjänster är praktiska, vi har använder oss av det också. Men problemet är att vi snart i Sverige inte har något alternativ. Vi bygger bort kontantalternativet innan det ens finns en lagstiftning om det. Innan vi löst de problem som uppstår med ett kontantfritt Sverige.

Det blir lite som att man vill tanka sin bil, och så finns det bara bensin o ingen diesel att handla. Fast din bil är en dieselbil. ”Inte vårt bekymmer” säger mackägaren. Ändå tillverkas dieselbilen och den har hyggligt många användare.

Varför trycka upp kontanter ens om de snart ändå inte går att använda i praktiken???

Att begränsa möjligheten att hantera kontanter på banker och butiker  påverkar framför allt vår vackra landsbygd samt grupper som inte kan eller vill hänga med i den digitala utvecklingen. Det borde vara helt i sin ordning att kunna hantera sin privatekonomi på det sätt man själv väljer, då man som privatperson som regel rör sig med rätt små summor.

I julas fick vi en ny insikt. Då vi till stor glädje har många barnbarn (som tillsammans uppgår till antalet 11) så ville vi brukligt skicka en slant till dessa små glada barn som en liten julgåva. Vi blev då i behov av kontanter, i hundralappar. Vi befann oss i en stad för tillfället där det inte fanns någon bank som hanterar kontanter där vi är kunder i. Så Helena gick till bankomaten och för att få ut hundralappar. Hon räknade ut att om hon slog in 400 kronor så skulle detta levereras som hundralappar. Med större belopp så spottar bankomaten ur sig 500-lappar. Men nu räknade hon ju ut att det gick att slå fyra hundra kronor i uttagsbelopp flertalet gånger så skulle bekymret vara löst. Trodde hon. Efter några uttag så blev hon nekad av bankomaten att ta ut mer pengar. Totalsumman var ju fortfarande löjligt låg men antalet gånger var överskridet. Helena hade således använt bankomaten för många gånger under en sjudagars period.

Så hur tar man ut 3000 kronor i hundralappar ur bankomatsystemet idag? Det går inte!!! Det enda som händer är att ditt kort blir spärrat hos herr Bankomat i närmare en veckas tid. Gaaah!

Nu inför att vi kastar loss så har vi återigen behövt hantera lite kontantärenden. Ja försök komma till en holländsk sluss och vifta med ditt mastercard eller VISA. Nä här är det kontanter som gäller, där de skickar ner en träsko där man lägger i sin slussavgift i.

I Sverige betalar vi fyra gånger oftare med kort än medeleuropén – och i Europa använder vi kortet betydligt oftare än i övriga världen. Våra nordiska kortvanor är annorlunda än resten av världens och det får vi inte glömma bort. På många platser utomlands så går det helt enkelt inte att vifta med plastkortet.

Likadant blir det omvänt. Många turister kommer till Sverige med kontanter på fickan. Men så nekas de betalning. Och inte ovanligt är att deras kort saknar pinkod. Många länder släpar i den digitala utvecklingen så våra kortsystem är ändå inte kompatibla med varann.

På butiksdörrarna i Sverige

 

På butiksdörrarna utomlands.

Nu häromdagen så passerade datumet för vårt internet. Vi har sagt upp det då vi inom kort inte kommer befinna oss i Sverige. Vi hade nog förträngt att datumet skulle komma. Och att inte längre komma åt internet lättvindigt för med sig två konsekvenser.

1. Du måste planera ditt datoranvändande. Internetbanken, mejlen, informationletande och internetservice hos myndigheter o andra aktörer finns inte längre i din närhet. Att betala sina räkningar o kolla mejlen kräver kanske ett besök på Biblioteket. Din dator ligger hemma bredvid dig som ett dött skal utan inre liv.

2. Du inser hur mycket vi byggt vårt samhälle utifrån digitala lösningar och du är starkt beroende av dess funktioner. Du inser även att du lätt drabbas av abstinens utan internet, för vad gör man nu med all den tiden man tidigare lagt på att glo in i en skärm.

Det hela handlar om vanor och mönster. Vi blir förvisso lätt lite krångliga mot omvärlden. Situationer som att ”kan du mejla mig dina uppgifter” får liksom svaret ”javisst, i morgon eftermiddag tidigast, måste till Bibblan först”. Vi förväntas kunna kommunicera snabbt och smidigt.

Vi vet inte riktigt vad detta för med sig för vår del. Vi får säkert bekymmer i perioder men vi får lösa det varteftersom.

Men samtidigt så nyttigt att släppa beroendet. Helt plötsligt så plockas boken fram, promenaden blir av, ögonen blir mindre trötta, vi umgås och samtalar med varandra…listan kan göras oändlig.

Så nära o kära, känns vi lite frånvarande så beror det säkert på att vi inte har internet lättåtkomligt längre. Vi tystnar sakta på sociala medier och vi avskärmas från den digitala arenan. Men vi finns här. På riktigt. Som att finnas men inte synas.

Och hur avvikande vi än ter oss här, då vårt beteende kan ses som lite udda och onormalt utifrån ett Svenskt perspektiv,  så är vi säkra på att på någon annan plats på jorden så är vi desto mer normala. Ett medelålders strävsamt par utan internet och med kontanter på fickan.