Vi har varken hört dragspel och bas sedan vi dök upp på Öckerö, inte heller har vi sett en loge, lantbruket verkar inte dominera på ön utan helt klart så andas allt av det marina. Och vem var egentligen den där Cecilia Lind. Jo det var Cornelis Vreeswijks storasyster Marianne som åsyftades, och Fredrik Åkare var en man, åkare till yrket, som ofta besökte Vreeswijks hem på 50talet, och han hette egentligen Elis Fredriksson. Elis var en snäll man som spelade dragspel och som gärna tog gärna en svängom med söta syster Marianne. Tänk att nästan det mesta har en historia..

 

En annan sak som håller på att bli historia är Helenas glasögon som råkade ut för en olycka strax innan vi angjorde Öckerö. Glasögonen är förövrigt lagade nu, men de är skeva och passar inte alls längre. I allafall inte om man har ögonen någorlunda på samma höjd och inte det ena ögat uppe i pannan.

 

Öckerö är förövrigt tillsammans med Gotland de enda kommunerna i Sverige som inte har någon landförbindelse. Det vill säga att hela kommunen består av öar. Utan bro.

 

Nu väntar en dag med fix av värmesystemet. Vi har aldrig riktigt fått till det bra, det är svårluftat. Och när vi seglat och haft det avstängt så trilskas det varje gång vi sätter på det igen. Tjoppe säger att egentligen ska han inte segla sig runt i världen, utan laga sig runt i världen. Och det ligger lite i det uttrycket, för saker har alltid en tendens att gå sönder. Hatar man att meka och laga så hälsar vi alla härmed att ge er inte på båtar och i synnerhet inte långsegling. Allt mek älskar inte Tjoppe, ibland svär han till och med. Men som regel så tycker han att när något går sönder så är det lite ”intressant”. Ibland kan han spara en trasig kasserad sak, bara för att plocka isär det för att se vad som gått sönder innuti. För att det är intressant. Och sen slänga tinget. Nu har nog inte bara Helenas glasögon en skruv lös utan även Tjoppe. Men det är rätt bra egenskap att inte alltid känna ÅHHH NEEEEJ när något pajar. Fast denna gång med värmesystemet så är det nog ett litet åhhh neej…för det är trångt och bökigt att hålla på och man får vika sig som ett litet gem över motorn för att komma åt.

Vi ägnade gårdagen åt lite hjälp med flytt åt vännerna, sen hem till båten och därefter blev vi bjudna på dusch och middag. Vi var redigt trötta efter en lång dag på havet och fyspasset som flyttningen innebar. Så vi somnade före klockan tjugoett. Väääldigt skönt! Borde göras oftare.

 

Skepp o Hoj!