En lång dags segling avklarad. Ett fantastiskt väder, strålande sol och frisk vind gav oss en nöjesfull färd. Men två saker gick inte alls som vi tänkt. Vi försökte få lite fisk, detta ska ni veta är inte det lättaste om man heter Tjoppe. Han är liksom inte född med fiskelycka, som regel inte ett napp. Men visst har det hänt någon gång att något misslyckat och oplanerat fastnat på kroken. Fast denna gång vet vi inte vad vi ska kalla det för. Definitivt en ful fisk, som lustigt nog råkat fastna med kroken i skjärtfenan. Först trodde vi det var en leksaksfisk i gummi…men saken levde. Färgen var i det närmaste lika blå som vårt styrhyttstak. Vi har aldrig sett någon sån konstig fisk i svenska vatten förut.
Vi släppte snällt i firren igen.
En sjurygg, eller stenbit som hanen kallas och som fått ge namn åt stenbitsrom är den fisk den mest liknar. Men inte är den väl blå på magen, däremot kan den bli röd om buken vid lektiderna. Detta måste vara en hane för han har en sugskiva som främst hanen använder när han vaktar äggen. Som sagt, kan det vara en sjurygg där hanen heter stenbit och honan kvabbso. Och som lokalt i Bohuslän kallas för rånka, vilket inte ska misstas för något annat.
Ful men samtidigt lite söt med sin gulliga pussmun. Det känns lite elakt att vi släpat iväg stenbiten från sin lekplats. Hur ska det nu gå med rommen?
Och att den sån ful fisk kan ge sådan god mat är förunderligt så säg.
Vår segling gick det inte att klaga på.
Rätt stora vågor rullade på havet, med fiskebåten hade denna tur inte alls varit behaglig. Men Wilma är tung för sin storlek och långkölad. Så hon kränger hon inte alls mycket utan ligger som regel snällt på sin bog.
Hittar ni Wilma? (ungefär mitt i bilden) Ett mess dök upp på havet där Helenas bror förkunnade att allt såg bra ut och att vi inte hade några fartyg föröver på ett tag. Det kändes tryggt att få stöttning ända från ostkusten.
(Glöm inte att det går att följa oss via Marintraffic där vi lagt upp Wilmas sida (under fliken ”länkar”))
Efter nio timmar på havet, lungorna fulla med frisk och sval luft så kom vi äntligen till Öckerö. Vi gick för segel nästan hela vägen in. I sundet fick vi vinden rakt akterifrån, vi seglade lugnt och var beredda ifall vi skulle få en gipp. För säkerhetsskull så satt vi ner för att inte stå ivägen om bommen skulle komma farandes. Men så började vi prata om något och blev okoncentrerade och vi missade gippen. Ingen bom i huvudet tack och lov, men dock fick Helena skotlinorna rakt över ansiktet vilket gav inte bara en förvånad uppsyn utan även en fläskläpp och glasögonen for åt fanders (men tack o lov inte över bord). Det hade kunnat gå illa, linor kan vara ack så hårda. Oavsett så såg det hela rätt så komiskt ut enligt Tjoppe. Strax därefter tog vi ner seglet, för vi skulle lägga till hos vännerna på Öckerö (där halva besättningen var hemma). Vi blev mycket väl mottagna och där bjöds det på god mat och dryck. Till förrätt blev det passande nog stenbitsrom. Trevligt snack hela kvällen men sjön gör en trött så vi bokstavligen stöp i koj när vi kom ombord igen.
Här ligger vi nu, utanför Göteborg. Längst ner på bilden så ser man att vi lämnade Lysekil klockan 09:22 och angjorde Öckerö klockan 19:04. Visst är det fantastiskt med teknik.
Nu blir vi i hamn ett tag för umgänge och för att njuta av vackra Öckerö.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 
Gomorron vid "ny" brygga!
Tyckte först att det var en blåsfisk….sånadär som liksom bara flyter med, och sedan en plastsak… Undrar just vad ni kommer att få upp nästa gång!
Kram på er!!
GillaGilla
Ja kanske en gummianka blir nästa fångst, frågan är bara i vilken färg =). Kram kram tillbaka!
GillaGilla