Luffarvisan i Astrids Lindgrens Rasmus på Luffen känner väl alla till. Och det är lite så som vi känner. ”Fri som en fågel, fri som en fågel”. Av den enkla anledningen att vi nu har gjort oss av med en massa saker. Och saker kräver tid och helt plötsligt upptäcker vi att vi har en massa mer av tid. Bara att inte äga bilar och båtar spar enormt med tid. Nu har vi bara den sista bilen kvar att avyttra, men det finns en kommande ägare som väntar på den bilen och som vi kan släppa över den till när tiden är mogen.

Vi kommer att lämna Lysekil inom kort och göra några trevliga stopp på vägen, vart får ni bli varse om. Men sen blir det Halmstad där vi blir stationerade ett tag för lite jobbuppdrag och socialt umgänge med vänner o familj.

 

Med den ideligen minskade todo-listan så tog vi gårdagkvällen till en lång härlig promenad, solen hade tittat fram. Vi var ute i över en timme och promenerade. Och när vi kom hem dök barndomskamraten med sin kärlek upp spontant, så vi slängde ihop en fisksoppa som vi njöt av alla tillsammans under trevligt snack. Tack för besöket S och T.

 

På vår promenad så träffade vi på en stendöd mus brevid en hummertina. Hade den stackarn månne förätit sig på hummer eller var hummertinan en gigantisk musfälla, något nytt på marknaden som vi missat? Vi blev inte riktigt kloka över musens öde. Ja sånt har man tid att fundera över nu.