Tanken är väl att vi inte ska behöva använda oss av en väckarklocka i tid och otid. Men ibland har man kanske något att passa. Och man vill kanske i övrigt veta vad tiden visar, man kanske ska passa en sluss eller broöppning. Vem vet.

 

Nu är klimatförhandlingarna i Paris klara. I sammanställningen så berättade en expert att Sverige inte är någon stor miljöbov om man jämför globalt och tittar på utsläpp och föroreningar. Och vi ligger i frontlinjen vad det gäller förnybara resurser. Vad som däremot ligger oss i fatet är vår otroligt höga konsumtion. Vi köper och köper och köper, där många saker ofta är tillverkade i länder där man har stora utsläpp och långa transporter. Inte minst denna klocka, men det är kanske ok att äga en klocka och vårda den så den räcker länge. (Observera att vi är inga miljöpartister, långt därifrån, men vi är miljömedvetna och vi värjer oss mot den galna konsumtionen som inte gör oss nämvärt lyckligare och som kommer att bidra till att våra barn och barnbarn får betala ett högt pris för vår köpelusta). Experten menade att var och en skulle behöva minska sin miljöpåverkan, även på individnivå. Och då slog det oss, ta-da, att vi den dagen vi kastar loss kommer att vara superduper-duktiga vad det gäller miljöpåverkan. Vi kommer att ta oss fram med vinden, inte äga några fordon annat än två cyklar och vi äger inte mer saker än vad som ryms på tio-gånger-fyra-meter.

 

Vi diskuterade hemma om vad vi trodde vår största miljöbelastning skulle ligga i. Jo att vi flyger, om man är ute och seglar och flyger hem emellanåt, så är ju flyget en röd plump i miljöprotokollet. Men så sa vi att om vi är i Europa, varför tar man inte då tåget hem i stället. Så får man se en massa annat och roligt längs vägen, man blir ju nästan en tågluffare på en och samma gång vilket har varit en ungdomsdröm. Och även om vi inte riktigt klubbade beslutet så kändes det som att vi redan har bestämt oss. Inte primärt för miljöns skull, definitivt inte för någon tidsvinning. Utan för att det skulle vara trevligt oavsett. Vi strävar ju efter ett lugnare liv och då får det väl bli så helt enkelt, segelbåt, cykel och tåg. Fast är vi på någon ö någonstans utan tågförbindelse, ja då får vi väl ta flyget den gången.

 

I övrigt så har det blivit rätt vanligt att människor känner behov av en digital detox. Man sitter vid datorn och timmarna rusar obemärkt förbi. På badhus så har man börjat förbjuda mobiltelefoner. Föräldrarna glömmer bort sina badande barn när de står vid bassängkanten och glor ner i mobilen. Med risk att man inte hinner med att upptäcka när barnet hamnar under vatten. Det har även visat sig att barn drabbas av psykisk ohälsa och depression där deras föräldrar ägnar för mycket tid åt sina mobiler. Och många barn är själva beroende av mobilen, det har blivit föräldrars sätt att slippa engagera sig i sitt barn. Man ger dem mobilen eller ipaden med animerade spel och så är även de små telningarna uppslukade av cyber-monstret.

 

Nä stäng av datorer, mobiler och tv-apparater. Umgås med varandra istället, samtal och samvaro. Vi satt på IKEA och åt en lunch häromveckan. Och vi noterade alla borden där det satt barn. ALLA föräldrar satt nedsjunkna i sina mobiler utan kontaktbarhet från föräldrarna. ALLA, inte ett undantag. Det vore inte konstigt om samspelet mellan barn och förälder påverkas negativt av detta på sikt. Samtalet vid middagsbordet är den unikt bästa platsen för att ge barnet goda värdegrunder, social kompetens och kunskapsutbyte. Mobilberoende är en ny folksjukdom och behandlingshemmen har fått en ny målgrupp. Nä stäng av mobilen och nu ska vi stänga av denna dator. Det räcker för idag. Over and Out

 

Skepp o Hoj!