Tjoppe svetsade inne i helveteshålet, det där utrymmet längst bak i aktern. Trångt och jävligt och knak sa det så knäckte Tjoppe ett par revben. Tjoppe undviker att hosta och skratta nu. Men bra blev det (det andra iallafall). Nu sitter slangarna fast och kan inte skramla runt i hålet. Detta går ju i och för sig bra som regel om man önskar en sådan lösning. Men med tiden så utmanar man ödet om inte saker sitter fastklammade och i ordning. Det vibbrerar och lossnar tillslut. I Tjoppes värld lämnar man inget sånt åt slumpen.
Tjoppe i Helveteshålet. När han står där så läser han på baksidan av sittbrunnen:
Tjoppe och Felix byggde denna båt mellan 1979-1984.
Det är med andra ord inte första gången Tjoppe står i detta hålet, utan han var där då det begav sig. Som grabb fick han inte sällan assistera, inte bara på båten, utan även på huset. När han var kring nio år så fastnade han under grunden på kåken på ön där han växte upp. Föräldrarna fick dra ut honom i fötterna. Fast det blev ju människa av Tjoppe ändå.
Ja man måste tänja sina gränser så man inte hämmas av rädslor och våndor. Det finns så mycket roligt i världen som man missar då.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 