Hälsan framför allt

Vi gjorde en utflykt till Göteborg. Med i bilen hade vi båtens sittdynor till salongen. Gamla, unkendoftande och smutsiga. Dock i rätt schysst form och tyg i övrigt trots att de funnits i båten sedan 80-talet. Vårt mål var att besöka den gamla Syateljen Galant Plast. Ett familjeföretag i tredje generationen som hållit igång sedan 1947.

På Galant Plast kan de sin sak. Vi träffade en inte helt ung kvinna som funnits i företaget länge och hela hon andades erfarenhet och yrkeskunskap. När hon fick syn på vårt gamla tyg på dynorna så berättade hon vad tyget hette, att det fanns i flera färger men att vår tygfärg var den mest populära. Särskilt fann man detta Bogesundstyg i Maxi-båtarna på den tiden det begav sig.

Vi diskuterade lite fram och tillbaka vilken skumplast vi önskade, vi vill verkligen ha bra sittkomfort och hög kvalitet. Och vi bestämde även nytt tyg efter tycke och smak, i ordningen:

1. Kvalitet

2. Färg/Mönster

3. Pris (eller inte, för vi jämförde aldrig priset med något annat tyg men kollade bara att det inte kostade en total förmögenhet. Det gjorde det inte, utan bara strax under)

Lite lustigt så blev det även denna gång ett Bogesundstyg av bästa kvalitet. En helt annan kulör och struktur denna gång. Vi avslöjar inte alls hur eller vad eller så kring det nya (ni blir med tiden varse). Och vi fick se lite exempel på hur de syr upp möbeldynor och herrejesus och tack amen för den yrkeskunskap en del människor och företag besitter. Här är det inget löpande band, utan det är helt ok att komma med udda önskemål. Och så fixar de till det precis som man vill. I lokalen finns ett antal sömmerskor med måttband runt nacken som med lugna steg tar sig fram i tofflor över butiksgolvet. Vi hyser största respekt för företag som detta, här pratar vi inte fabrik. Här pratar vi hantverk. Hatten av.

De gamla sittdynorna har gjort sitt efter 30 år.

Vi hann även med lite andra ärenden och sen var vi tillbaka hemma. Vi har allt oftare börjat läsa böcker tillsammans. På radion går ofta samma gamla slagdängor och poplåtar. Många jättebra förvisso men skavsår i öronen får man av denna musikaliska rundgång. Och nyheterna är ideligen rätt deprimerande, särskilt Helena försöker skärma sig lite från allt negativt som florerar. Problem problem problem överallt. Så därför så läser hon högt ur någon bra bok. Och då oftast när vi sitter i bilen, för man kan ju ändå inte göra så mycket då. Så Tjoppe får en live-ljud-bok uppläst i realtid (bör kanske poängtera att det är Tjoppe som kör när Helena läser). Och på så sätt så delar vi samma läsupplevelse på en och samma gång. Helena var en gång i tiden urusel på högläsning, något hon bävade sig inför under skoltiden när det drog ihop sig. Men med träning, inte minst tack vare alla sina barn så har denna förmåga tränats upp rejält. Sagoläsning, läxläsning, översättning…och förutom att kunna läsa högt utan att staka sig så handlar det mycket om att kunna andas rätt och läsa med variation och förställan av röst när det till exempel är en finlandssvensk person som figurerar i berättelsen. Lite som teater. Fast med en väldigt liten skara åskådare (numera bara Tjoppe) Vi rekommenderar varmt detta gemensamma umgängessätt, särkilt när man transporterar sig i bil eller båt. Och mellan kapitlen pratar vi om boken och reflekterar över dess innehåll.

Så därav på vägen hem från Göteborg så läste vi klart en bok av Benny Haag. Mycket läsvärd, mycket tänkvärd och faktiskt riktigt roligt skriven även om det fanns en allvarlig ton i den.

Oavsett högläsning eller inte så läs den gärna. (Boken finns på Bibliotek, en fantastisk plats och förmån som många glömmer bort att nyttja)

Ja vi gör alla våra val, viktigast är ju att vi lever i någon form av sanning med oss själva. Dock med dessa talande siffror kring ohälsa och stress som präglar så mångas vardag så vill vi gärna tro att alla inte riktigt lever så harmoniskt som man gärna vill framstå genom facebook, instagram och bloggar. Vi har börjat plocka på helt andra värden i livet. Definitivt håller vi på att rensa ur en massa onödigt. Och det ska bli spännande att se vart denna förändring leder oss. Vi tror på ett enklare liv. (Som exempel; inte som i Göteborg där vi sprang runt en kvart för att komma åt kontanter för att komma in på en toalett i ett köpcentrum för att kunna göra ett naturbehov).

We will rather have a passport full of stamps than a house full of stuff, skulle man kunna säga. Ingen lyxresa runt i världen utan precis tvärtom. Absolut inte mer än nödvändigt. Gott så. Hälsan framför allt.