Oväntat besök

Vi fick en härlig eftermiddag. Plötsligt ringde det på telefonen och det var Linda på Mary af Rövarhamn i andra änden. Jo de stod utanför båten och undrade var vi höll hus. Jo bara ett par minuter ifrån. Vi for ner till båten och möttes upp och tog en fika på M/S Sunshine. Ett par timmar rusade iväg och vi hade mycket att prata om, då vi på många sätt har flera gemensamma nämnare. Även om inte vi har seglat jorden runt. Men vi båda har drivit stora projekt med det marina som gemensamt tema. Och medan vi har byggt på båten så har vi följt deras resa på deras blogg och de har emellanåt tittat in vår blogg, när de lyckats komma åt internet. Och nu fick vi sammanstråla, äntligen. Enkelt och spontant – och då blir det ju som bäst.
 
Vi berättade lite mer ingående om vårt projekt. Om när vi köpte M/S Sunshine, att båten sjönk efter 6 månader (läs juni och juli 2008). Att vi bärgade henne och lika envist fortsatte bygga för att nå vår dröm. Säkerligen så får vår blogg en skjuts när vår blogg finns länkad på deras sida. Och för nya läsare så kan vi kort berätta om ProjektSunshine:
 
Att Helena hade år 2004 en nattlig dröm där hon såg sig själv ståendes på en gammal träskuta i snickarbyxor. Med tekopp på relingen och verktyg på däck så höll hon på att renovera för att det skulle bli ett café. Vid hennes sida fanns någon mer, men i drömmen hade hon inget ansikte, men det var en man.
 
Nu kan man ju inte bara börja förverkliga sina nattliga drömma bara si så där. Men det var just vad som hände. Helenas gamla klasskompis Tjoppe, som numera är hennes man, kom förbi i hennes liv efter 25 års frånvaro. Och uppvuxna som vi är på varsin ö utanför Vaxholm, så hade vi båda en naturlig koppling till havet och båtar. Helena berättade om sin dröm, fast flera år hade gått så hade hon inte glömt den.
 
Och Tjoppe nappade på idén och vi hittade M/S Sunshine, en gammal dansk fiskebåt som förutom att ha gått på Nordsjön och fiskat även varit en av Väderöbåtarna som gått på traden Torekov – Hallands Väderö. Och så började vi bygga och allt detta finns dokumenterat på denna blogg. Och så började det med att båten sjönk. Så vi fick verkligen ta oss uppåt från botten. Med 18.000 arbetstimmar, 6,5 år och enormt mycket pengar senare så står vi till slut klara och Helena kan öppna sin café och restaurangbåt. Det blir succé. Men i och med att vi blev klara med bygget så var på så sätt projektet i hamn. Och detta har vi haft väldigt gemensamt med Linda och Ludde, att hitta nya vägar efter ett förverkligande av en stor dröm och där vi lagt ner all vår energi i att driva projektet framåt.
 
På denna blogg finns otroligt mycket dokumenterat, närmare tusen inlägg och över 6000 bilder. Så för den nyfikne är det bara att hugga in någon regnig och tråkig dag och läsa från början. Men för dig som inte orkar eller har lust och tid så lägger vi upp några bilder som kan säga något om vår byggresa.
 
 
 
 
Ja detta blev en snabbversion, där det i och för sig är jättesvårt att i ett enda inlägg försöka spegla vår byggresa. Men allt finns som sagt i bloggen under fliken ”arkiv” att läsa om.
 
För den som vill läsa om Mary af Rövarhamns spännande resa så hittar ni länken här:
 
http://symary.com/ (fungerar inte länken så hittas den även under fliken ”länkar”)
 
Vi gick och la oss väldigt nöjda, fyllda av inspiration och glädje.(Tack för besöket hela Mary af Rövarhamnsgänget, vi syns snart igen) Och ibland behöver man blicka tillbaka för egen del för att se vilken resa man har gjort. Det känns lite kluvet ibland, ena stunden som det inte alls var något märkvärdigt, men nästa stund är man stolt och minns alla de otaliga timmarna som man slet mellan verktygen och färgpytsarna. Men garanterat är det den enda fiskebåten av sitt slag och vi är så klart otroligt stolta och glada. Byggresan har varit alltigenom rolig, och inte minst lärorik. Även om det har varit nära att det slutat illa några gånger…..men om det får ni läsa om själva.
 
Skepp o Hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 

Bleke

När man sjösatt lillbåten, drar på sig flytvästen och styr ut mot havet. Och där ligger allt komplett stilla. Varma luften möter kalla havet och ett dis lägger sig som bomull över skådeplatsen. Sjöfåglar kommer nära för sikten är sämre och de blir mindre skygga. Svanar, fiskmåsar och silltrut. Och där guppar man,  med avstängd motor och lyssnar, ser och känner.
Vi hälsar att vattnet ännu är kallt.
Siesta i soldiset.
Inte en krusning på vattnet
Det här är vår rätta miljö.
 
Att sitta i en liten båt och insupa lukten från havet är den bästa medicinen – mot allt (utom möjligtvis sjösjuka).
 
Alla borde ägna sig åt digital fasta och ta sig ut i naturen. Nu ringde det på Tjoppes telefon, någon trevlig vän undrade om vi fanns i närheten för en fika. Det hade i och för sig varit trevligt. Men nu blev svaret.
 
-Ledsen, är mitt ute på havet.
 
När Tjoppe lagt på igen så blev det tyst igen. Senare lyfter några svanar från ytan och deras karaktäriska klappande körs och vingarna viner. Sen flyger de runt oss, i nästan ett helt varv, precis ovanför vattenytan och lyfter sen och förvinner bort i horisonten.
 
Och allt detta finns precis utanför din och min dörr, vi ska bara ta oss dit. Och det är ..
 
Gratis.
 
 
Tjoppe och Helena

Falsk drivved

Började med ett par nya furuplankor och slipade bort det mjuka ytskiktet så årsränderna blev kvar. Hackade i lite ojämnheter, gick lös med hammare och morakniv och gjorde åverkan på plankändarna. Avslutade med att betsa och simsalabim så blev det drivved.
Lite skruv och lim och tidningshyllan föddes. Lite annorlunda, kanske inte snyggt i allas ögon, men roligt och om inte annat lite nyttig terapi. Roligt att följa förvandlingen från nytt till gammalt. Och helt egentillverkad.
På högstadiet hade vi träslöjd tillsammans. Helena enda tjejen i klassen. Ibland smög hon fram till Tjoppe och flörtade lite, för hon ville ha hjälp med något som hon tyckte var svårt (och Tjoppe sa aldrig nej förstås, blont och långt hår är han ju svag för). Denna hylla har han dock bara fått förmånen att skruva upp på plats.
 
Tänk att gammalt har blivit på modet så man till och med gör gammalt av nytt. Tekniken visades på TV av Timell för några veckor sedan men Helena hade redan denna idé i åtanke så hon brukar skoja om att Timell har härmat henne och inte tvärtom.
 
Skeppsbrott!
 
Tjoppe och Helena
 

Andra som vi

Vilken blå dag, denna långfredag. Lite småkrabb sjö som gjorde båtfärden lugn o fin för det fanns inga dyningar. Vi tog oss ut för att ställa in autopiloten, lite pyssel men till slut så fick vi till det bra. Det är ju ingen större trafik ute på havet så här på året men vi hade sällskap i Laholmsbukten utav stadens fisketrålare samt att när vi gick in i hamnen så höll lotsen på att guida ett stort containerfartyg som just höll på att kasta loss.
 
Vi har ju gjort en fantastisk byggresa och under åren så har vi lärt känna en del båtrenoverare. Vi är inte många och alla skiljer sig något åt. Att som vi ta sig an en dansk fiskebåt byggd i Esbjerg i Danmark, plasta den under sommaren 2009 och ha planerna på att resa till värmen vad det lider, trodde vi var vi var ensamma om. Tills nu. Det damp ner ett mejl från ett par som gjort en nästan identisk byggresa som vi. Jo och det är sant, och nu med den nya knutna kontakten så hoppas vi kunna utbyta en massa trevliga erfarenheter med varandra. En härlig skjuts framåt blev det, där vi nu känner att det ändå finns en liten (men ack så liten) familj kring dessa gamla uttjänta fiskebåtar där ägarna lägger ner ett enormt arbete på att renovera och bevara sina fina gamla skutor. Bara de senaste tio-femton åren har många huggits upp. De som ännu ligger i vattnet är som regel i rätt dåligt skick och går inte att rädda inför framtiden. Ett projekt av detta slag gräver gropar i plånboken (som att kasta pengarna i sjön) och det slukar all ens tid och därtill så behövs kunskap och en massa tålamod. Det är inget vi skulle rekommendera någon, det är rätt speciella människor som ändå gör det. Vilken härlig start det blev på påsken. Den bästa tänkbara. Och tänk, det finns andra som vi.
 
Styra kosan!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Europas Kanaler

Vi har ägnat lite tid åt Kanalstudier, ett helt virrvarr av kanaler täcker inte minst Europa.
Tänk att glida fram genom Frankrike mellan slussarna i maklig takt.

Och på morgonen leta upp en glad fransman med basker och fråga efter nybakta baguetter.
 
On y va!
 
Tjoppe och Helena
 

Inväntar solen

Vi inväntar sol och mindre blåst, vilket det ser ut att bli under påsken. Vi ska ut och ställa in mer navigationsutrustning. Det här med manualer på engelska, det är ju ett fackspråk utan dess like, och hur bra man än svänger sig med vardagsengelska så står man lite tappad bakom flötet för att använda sig av ett marint uttryck. Nu har vi nog koll på detta och ska ut testa vad det lider. Men man måste hinna med att äta ägg hemma också.
 
 
Annars är det rätt lugnt nere på båten, allt står kvar som när vi stängde. Det är bara matvaror och gästerna som fattas.
Fortfarande ringer människor och vill boka bord, och vi känner att det hade varit trevligt om skutan i framtiden kunde få slå upp sina portar igen, oavsett vem som driver det. För det är ju för café och restaurangändamålet som hon är byggd.
Flaggspelet är undanstuvat och ligger nere i maskinrummet. Vi har pratat om att sätta på en mast, eller en större gösstake. Finns det något finare än en skuta med flaggspel en solig dag?!
 
Nä nu får solen ta och komma!!
 
Skepp o Hoj!
 
Tjoppe och Helena