Utmaningen

Vi har nu haft öppet en vecka ombord på M/S Sunshine. De första dagarna sol men sen rätt så regnigt. Och så hade man ju trott att de regniga dagarna skulle bli de som svalkade av trycket på verksamheten. Men icke, det har visat sig var som mysigast när man kan kura under skeppslyktans sken.
 
Igår kväll hade vi full skuta.
 
Menyn känns klockren för det beställs från alla rätter friskt, även om vi kan ana favoriterna ”gubbröra” och bland huvudrätterna så ligger lax, västerbottenpaj och räkmackan högt.
Får vi fresta med en laxa-bit?
 
Men även skaldjur som på bilden nedan, färska räkor och havskräftor.
Inför helgen så blev det lite brist på färska räkor hos leverantören så från lördag så blir det dem som varit frysta, men havskräftor finns.
 
Utmaningen efter alla år av bygget är nu angenäma. Tid att finna för att hinna med och ta sig en dusch, eller att klämma in tillräckligt med sömn. Vi anställer upp för att kunna möta semestertider för ifall det blir soliga dagar när folk har semester så kan det tänkas bli stor ruljangs på skutan.
 
Många frågar om vi ska ha öppet under vintern, och vi går i dessa tankar. Att sitta med en fisksoppa när snön yr utanför skeppsventilen är ingen tokig känsla, eller en rykande varm sjömansbiff. Smutta på glögg i juletider eller en afternoon-tea med scones o marmelad om söndagarna.
 
Dock så blir det nog bara kvällsaktiviteter, dagarna viks till oss att ha något andrum, förberedelsetid samt tid för administrativt arbete. Kanske vila. Men även att dagarna kan hållas öppna för att man ska kunna boka lokalen, dagkonferenser, affärsmöten i en marin miljö…tankarna och idéerna är många.
 
Men samtidigt är det för tidigt att säga, vi har bara haft öppet i en vecka. Och frågan är om det är nyhetens behag eller om vårt uppskattade inslag på restaurangkartan är här för att stanna i Halmstad.
 
Nu går vi in i vecka två. Vi har lite småförbättringar och småfix rent byggnationsmässigt som vi skulle behöva göra på skutan, men nu hinner vi inte i dagsläget. Ja ja vi får se det som positiva bekymmer och det är väl ingen annan än vi som ser vad som ännu fattas.
 
Skepp o Hoj
 
Tjoppe och Helena
 
 
 
 
 
 
 

Lämna en kommentar