Våra dagar rusar iväg, särskilt Helena har överfyllt agenda. Något som vi ju inte skulle ha var tanken från första början. Men det blir lugnare, kan man ju alltid intala sig. Nu är det inte våra egna jobb och projekt som ställer till det utan ett gediget extraarbete bestående av ekonomin för vår båtklubb. Kassören har lämnat över arbetet över en natt och nu gäller det att reda upp allt och få till de saknade momsredovisningarna och att boka händelser för ett halvår som släpat. Samt att nytt fyller på. Utan hjälp från vår fantastiska revisor så hade det hela inte gått ihop just nu. När man arbetar med bokföring och ekonomi så är det en förutsättning att man underhåller detta fortlöpande och ser till att man ligger i fas. Mycket arbete, lärorikt om vad som händer när man inte fullföljer sina åtaganden ekonomiskt och ett lager av hårdare hud som bonus. Det kommer på sikt lösa sig, kanske inte helt utan konsekvenser men det blir ett minne blott som allt annat i livet. Bara tiden går och man kommer ikapp.
Så från tidiga ottan till sena kväll så har agendan varit full med våra engagemang. Och Tjoppe har hjälpsamt stöttat och fixat i det administrativa. Något som är Helenas gebit i vår fördelning. Inga större bekymmer råder dock vad det gäller vårt eget, utom då tidsbristen möjligen. Vårt tillståndsförfarande går vidare. Byggnadskontorets önskan om kompletteringar gjorde att vi åkte upp på plats och kollade med vederbörande om vad exakt de önskade från oss. En mycket trevlig tjej uppgav Tjoppe för Helena efteråt då han var ensam på uppdraget. Hon tyckte vår verksamhet skulle bli ett trevligt inslag, nej det var inga långa handlingstider nu (de kan ta upp till tre månader annars) och informationen fick Tjoppe detaljerat om vad som ska tilläggas ansökan, och varför. Myndigheter blir betydligt mindre farliga när man möter människor än läser formella skrivelser från densamma. Därefter åkte Tjoppe till polisen och kollade av varför vi inte hört något från dem avseende att bedriva verksamhet på allmän plats, det vill säga kajen. Samma här, trevlig person som berättade att allt är i sin ordning. Kommunen drar alla ärenden vid ett och samma tillfälle och tillfället har inte ägt rum ännu.
Nu ska vi fylla i de sista uppgifterna på nybyggnadskartan och gå upp med dokumenten på nytt.
Till stor hjälp har vi företaget Mente som hjälper till med Cad-ritningar. Här skiljer det sig från Sennans snickerifabrik där killarna utan bekymmer tar emot en handskiss. Men det är klart, man undrar ju hur samhället hade sett ut utan noggranna beskrivningar på det som ska uppföras eller byggas. Kanske någon av våra läsare kommer att sitta vid något av borden i sommar med en god kopp kaffe i solskenet.
Den berömda nybyggnadskartan som det ritas och plitas på.
Fasadritningar, även färg och material ska redogöras.
En bra sak med att lägga upp det på bloggen är att uppgifterna finns kvar i cyberspace. Men våran lilla otursperiod så fattas det bara att datorn packar ihop och man kan väl ge sig sjutton på att man inte lyckats säkerhetskopiera allt innan.
Jo det har vi säker inte nämnt. Vår bils växellåda pajade och bilen i sig var inte längre värd många kronor. Så vi var iväg och köpte en ny. Ny för oss men begagnad så klart till ett mycket humant pris. Det sved ändå för Finansministern hade inte med detta i en kalkyl för året. Finansministern är Helena på skutan, men till skillnad från den andre mer kända så har hon inte klippt av sig tofsen.
Och i natt så stannade pannan efter att ha fungerat klockrent. Helena tassade upp vid fem på morgonen, gick ner i maskinrummet och tryckte igång pannan. Det lät svajig och inte alls som den ska, så här blir det nog att kolla över.
När saker inte fungerar så behöver alla äga en Tjoppe. Han ser inte världen som vi andra. Om något går sönder så tänker han inte usch, fy, blä eller hjälp. Ofta blir hans reaktion att ”det var ett intressant bekymmer”. Eller så noterar han vad som behövs lösas och så går han runt och tänker i några timmar likt professor Kalkyl. Och så fixar han det sen. Inga känslomässiga bergodalbanor här inte. Han är ekonomisk men har inga betänkligheter för att det går åt pengar, likt en annan båtbyggarkompis så resonerar han att då syns det ju att man har använt pengarna till något. Nu lånar inte Helena ut Tjoppe till någon annan just, hans coola inställning behövs här. Om det inte blir något trassel för något av allas våra barn förstås, eller kompisen Konstruktören..eller kanske någon mer som finns vid vår sida i vått och torrt.
Januari brukar vara en fattig månad, även vi håller lite hårdare i slantarna då de är öronmärkta till annat. Men inte ville vi vara utan god mat för det. Grovt riven potatis blandat med ägg och salt och så steker man potatiskakan i äkta smör. En rejäl klick så kanterna blir frasiga. Och en varsin burk stenbitsrom med creme fraiche och rödlök. Lyxmiddag till humant pris.
Pizza är mycket dyrare.
En av de andra dagarna så slog vi på stort. Vi hade kvar vin och champagne från nyår. Konstruktören var förbi affären och inhandlade färsk hummer som reades ut till halva priset. Och så köpta han en bit entrecote som slank ner med vitlökssmör och en tomat och mozzarella-sallad.
Det här med champagne skulle kunna bli en ovana. Så fruktansvärt gott och så tycker ju många med oss. Winston Churchill var brittisk premiärminister och författare och levde mellan år 1874-1965. Han hade så otroligt många ordspråk och citat. Inte minst att: ”Champagne ska vara kall, torr och gratis”.
Vi tyckte tillbehör blev onödigt. Helt enkelt bara färsk hummer och torr champagne. Så liten en har så gött en mår. Mat och dryck kan vara till otroligt stor glädje, särskilt i tuffa tider. Hummer kostade mindre än pizza.
Och en dag så raggade vi lite rester. Vi hade kvar mozzarella och färsk basilika. Pasta fanns i skåpet och parmesanost likaså. Så vi köpte lite köttfärs och en burk krossade tomater och fixade en grymt god köttfärsröra med vitlök, svartpeppar, olivolja och örter. Mer vardagsbetonat men ack så gott. Och definitivt billigare än pizza.
För övrigt så har vi inte ätit pizza på över ett år, men det har uppenbarligen inte gått någon nöd på oss. Värt att tänka på när man inte orkar laga mat och faller för enkelheten att ta på avhämtning. Det är att det är rätt så dyrt. Man får rätt så mycket skaldjur för samma peng. Och skaldjur är definitivt snabbmat, bara att slänga upp på tallriken och klicka dit lite aioli.
Så här glad blir man av champagne..
Helenas har två gäster i baren, rätt välbekanta vid det här laget.
Det stora båtbyggartemat denna vecka har varit vårt skrivbord. Helena behövde en anslagstavla för lite post-it lappar.
Och det finns väl inget fulare än anslagstavlor. Så en gammal handritad karta över södra Stockholms skärgård får tjänstgöra. Tavlan har hängt hemma hos Helenas pappa i många år men i samband med en flytt så fick vi tavlan och den har väntat på sin plats. Och en post-it-lapp sitter stadigt på glaset. För det är alltid något att komma ihåg. Och skulle det nu komma gäster så kan man plocka den lapparna på en sekund.
Fernissandet av skrivbordet fortsätter. Jäklar så fint det blir. Snygga träslag. Detta hade Winston Churchill gillat.
Och här ska många timmars arbeten utföras. Winston hade även ett annat uttryck som löd: Det bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det. Eller: Av tio farhågor är det minst nio som aldrig blev verklighet.
Undrar just om Tjoppe är släkt med Winston, skulle kunna tro det. Och så är ju Tjoppe kvartsengelsman, så man vet ju faktiskt inte.
Ja ja, det löser sig nog. I övrigt så har isen börjat lägga sig. Och is tycker inte Helena om för nu har det gått ett år sedan Tjoppe fixade en isvak med huvudet före och inte kom upp själv. Det slutade lyckligt, men det var bara en jäklans tur. Man vet aldrig vad livet har att erbjuda. Man vet faktiskt ingenting om framtiden. Man bara tror det. Och när man tror att det inte kan bli värre – så kan det faktiskt bli värre. Så då är det bäst att klä sig i Tjoppes inställningar, så blir livet en trevlig plats.
För det ordnar sig, det gör det alltid,
jo, det löser sig, så brukar allt bli,
det kommer fixa sig till slut//Timbaktu
jo, det löser sig, så brukar allt bli,
det kommer fixa sig till slut//Timbaktu
Skepp o hoj!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 