Hej! Livet på kajen kan te sig lite annorlunda. Man kan träffa på alla typer av människor, glada, ledsna, utländska, svenska, folk med bekymmer, eller med rullstol, eller med hund. Någon har bokstavskombinationer och andra är normalstörda. Ja ungefär så. Vi träffar ju dem alla vilket ju är mycket trevligt, när vi håller på i vår båtbyggarvardag.
Förutom Tjoppes alla favorittanter med rullatorer som passerar som Tjoppe internt kallar för ”sina älskarinnor” och dessa damer är något av favoriter hos vår båtbyggar-man. Så passerar det även en kille, relativt ung, utan rullator. Såväl morgon som kväll går han förbi. Han dyker alltid upp vid samma tid, både morgon och kväll. Plikttroget som väldigt många arbetsgivare hade önskat att deras medarbetare är. Denne kille när han kommer gåendes på kajen går EXAKT samma väg varje gång. Under fyra års tid har vi stött på honom. Han kommer gåendes efter kajen efter precis samma linje varje dag. Och stöter han på ett hinder så stannar han. Funderar och om möjligt så forcerar han hindret för att inte avvika från sin tänkta linje. Han känns lite familjär fast vi inte lyckats få tillfälle att prata med honom. Han känns högtidligt punktlig likt tågen i England (Right on Time) och vi blir glada av hans närvaro.
(Inte bara denne man dyker upp utan även några högt uppsatta personer inom politiken som behöver ha oss som andhål, eller spypåse om man så vill – rätt kul)
Återigen till denne man som går längs med kajen. En dag såg Tjoppe honom komma gåendes vid sin punktliga tid. Tjoppe hade alla sina verktyg framme på kajen där han inser att en viss fara föreligger för verktygen ligger huller om buller. Vi vill ogärna att han ska ramla och slå sig. Snabbt lägger därför Tjoppe ut några reglar som blir som ett staket och som skär av killens väg. Killen närmar sig och Tjoppe står och iakttar vad som kommer att hända.
Killen stannar upp. Står stilla i ca 40 sekunder och Tjoppe tänker just gå fram och hjälpa honom. Men då kommer killen till ett beslut. Muttrandes så gör han en nittiograders gir och följer därefter hindrets kant och återgår tillslut till sin tänkta linje. Efter detta så skrattade ju givetvis Tjoppe inombords. Så numera så är vi väldigt noga att lämna en liten gåväg mellan verktyg/bil och kaj så inte vår vandrande vän ska få bekymmer under sin promenad. Nu är Tjoppe av en annan natur än vandrande-vännen, då Tjoppe hatar allt som heter rutin och repetition medan killen troligtvis inte kan leva utan rutiner. En annorlunda betraktelse från vår båtbyggarvardag.
I övrigt så har händer det lite ombord på skutan. Champagneskåpet har fått riktig skumpa på sin hylla.
Moet till de kära.
Medicinskåpet är fyllt;
Gästtoan är tömd på prylar, toastol och annat ska få ta plats;
Och det bästa av allt. Helenas skiss över skrivbord har gått över till riktigt virke så att säga.
Vilken fröjd att kunna få bestämma själv och beställa arbetet utav världens bästa möbelsnickare. Killarna på Sennans Snickerifabrik kan sin sak. Här behövs inga CAD-ritningar utan ett par streck på ett papper är gott nog.
Skrivbordet är ännu inte oljat och fernissat men det händer inom kort. Och man kan öppna diverse skåp och luckor.
Bra att kunna stuva och gömma oavsett om det beror på sjögång eller oväntade gäster.
Så vansinnigt nöjda. Och nu ska vi upp med tavla, leta efter skeppslyktor, en gammal jordglob och kanske en gammal sextant. Läderklädd hög stol i engelsk stil, skrivbordsunderlägg i läder. Det är på vippen att man skulle skaffa sig ett bläckhorn och fjäderpenna. Men först ska det på ett gäng lager fernissa.
En liten hemlighet kan vi avslöja. Skrivbordet innehåller ett lönnfack. Hmm..säger inte mer!
Visst kostar det en slant, men det är inte billigt med ett par spånskivor från ikea heller. Och vi har ett bastant och hållbart skrivbord som är skapat särskilt för platsen efter egna önskemål. Nu kan Helena sköta kontoret utan bekymmer.
Vi har inhandlat fiskesump, en form av inhägnad där man förvarar levande fisk i. Fast vi ska i första hand hänga vår på väggen.
Utanpå våra fiskebodar i sommar har vi tänkt oss dessa som rekvisita, ungefär såhär;
Tillståndsförfarandet går vidare. Fick papper idag om önskad komplettering. Ting tar tid och det är inte bara bara. Det är som det är och det blir som det blir. Men vi brukar komma dit vi strävar åt, annars hade vi inte stått där vi gör idag med vår fina båt. En båt som har skrivbord. Helenas lilla egna plats. Bara hennes. Tjoppe kanske får låna – om han är snäll!
Full steam ahead!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 