Vi har inte förstått varför Första Hjälpen-tavlor är så fula. De ska vara lätta att komma åt och vinsten finns ju i att alla känner igen väggtavlan, så här ligger det ett plus. Eller är det så att det är en stor aktör på marknaden som fått utforma och sätta standard på allas väggtavlor och skåp. För som regel är det Cederroths gröna tavla som pryder de flesta arbetsplatserna. Men samtidigt så ska ju denna tavlan ingå i ett allmänt uttryck på din arbetsplats och ärligt talat, den är inte snygg. Själva har vi ett rostfritt skåp i köket, vilket ju är praktiskt ur hygienisk synpunkt. Den är inte lika skrymmande då den är mer kompakt men desto djupare.
Ännu är skåpet tomt på innehåll, men varorna är beställda och paketet väntar på att hämtas ut. Och sen ska vi ju hoppas att vi inte behöver använda dessa för det innebär ju att någon har skadat sig. Skåpet hänger på en central plats invid handfatet vilket ju är bra.
Annat som är på gång är att vi har beställt en toalettstol till gästtoan, handfat har vi redan och vi ska inom kort göra klart på gästtoan så vi kan bocka av den punkten på vår lista.
Vi brukar ju ideligen ha små driftsmöten och från den långa listan vi alltid haft framför oss så blir den alltmer kort. Det mesta rör utrustning eller kommande driften och allt mindre byggnation. Gästtoan, Städskåpet, Sjöbodar i stora drag är de sakerna som är kopplade till den kommande verksamheten. Sen lite annat smått och gått, men i stort sett så är vi i hamn för att använda ett marint uttryck.
Vi har i övrigt städat ut det mesta av julen ombord och nu längtar vi efter sommaren och båtsäsongen. En spännande tid väntar. Bjuder här på en sommarbild i repris – bara för att vi ska minnas de härliga dagarna i hade i fjol.
Att kunna kasta klockan, gå på en strand och plocka stenar och snäckor och solen som värmer huden. En solhatt på och bara vara. Bara vara. Det hårda arbetet med att dagligen driva vårt projekt framåt, de andra uppdragen man har och skötsel av prylar man äger. Det är rätt stor ryggsäck vi släpar på vi stackars människor. En klok människa berättade att man ska fokusera på 80 procent i nuet och fördela resten på 10 procent vardera framåt och bakåt för reflektion och målstyrning. Problemet är bara att vi alla nästan fokuserar på framtiden och glömmer bort nuet. En del har fastnat i baktiden så att säga, och då blir man lätt bitter och man hela tiden tänker på hur det var förr, eller vad man gjorde och vad som hände. Så hur gör man då när det snurrar som värst? Helena brukar känna när hon är inne i en för-stor-belastnings-period. Först och främst blir man en dålig lyssnare, sen gör man saker utan att notera att man gjort dem. Minns man när man hällde upp kaffet, eller ställde i från sig skorna eller när man passerade korsningen med bilen för tre minuter sedan. Svaret är oftast nej, man gör saker snabbt på rutin. Så därför så ska denna lediga dagen gå i ett närvarande tecken. Röra om färgen med omsorg, dofta ner i kaffeburken, ställa skorna extra fint.. Samtidigt inte förspilla dagen. En konst. Tjoppe är duktigare på detta än Helena.
I nuet!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 