Ibland trycker det andra livet på, det som inte är båtlivet. Så har det varit nu i en vecka. Annat på agendan helt enkelt. Men så snart julen är förbi så vinner vi tiden tillbaka. Men den begränsade tid vi ändå har i dagarna har vi valt att ägna åt att njuta av vår båt. I helgen kom ett gäng barn ner och överraskade oss med middag, helstekt fransyska med ugnsgrillad potatis och palsternacka. En fantastiskt god sås gjord på stekskyn. Vin. Men innan dess så var det mingel i baren med en massa plock – ostar, korvar, vitlökar och oliver. Och som GRAND FINAL på kvällen så dök en Tiramisu upp. Vi åt och njöt av maten och hade mycket trevligt.
När vi hade klämt efterrätten – ja och skålen blev i praktiken slickad på slutet. Ja då fick Tjoppe någon form av paltkoma och han förkunnade att han behövde gå och lägga sig. Vi andra bröt upp strax därpå för klockan var dags. På morgonen dagen därpå så förkunnade Tjoppe:
-Jag är bakis idag!!
Nu är Tjoppe ingen man som ägnar sig åt att vara bakis. Han tycker alldeles för mycket om att bygga båt för att det ska vara värt. Dessutom var kvällen väldigt städat, så mängden kunde inte ha gett honom en baksmälla. Tjoppe fortsatte sin förklaring;
-Jag är bakis – på Tiramisu!!
Han kunde knappt vända sig i sängen på grund av paltkoma och då hade han ändå ägnat sig åt sömn en hel natt. Helena skrattade gott och trodde inte på Tjoppes påstående att han inte skulle äta mer på en hel vecka, även om han för stunden själv kände så.
Vi tackar Jenny, Victor och Fanny för en fantastisk kväll. Och roligt att höra från Fanny var att hon nämnt för en vän att hon skulle ner till en båt i hamnen och äta middag. Och vännen hade sagt -ja, har du hört att det ska öppna en restaurang nere i hamnen till sommaren?! Vi försökte under kvällen se en koppling till personen men vi visste verkligen inte hur hon fått reda på det. Och vi nöjde oss med att tro att det hos många finns en vetskap idag om vad som är på gång att hända.
Något annat trevligt. Våra dörrar till städskåpet har kommit. Men var målar man så här i höstmörkret och regnet. Dörrarna har vi burit iväg till förrådet och där står Tjoppe och gnider sin pensel. Och dörrkarmarna har vi hängt upp nere i maskinrummet.
Här målas det, och Tjoppe har radion på och det blir rätt mysigt där nere.
Vi kan i farten konstatera att pannan fungerar fläckfritt nu – vi är mycket glada och tackar Pann-guru Micke för hjälpen med nya delar.
Och ett ting ombord. Något som Helena velat ha länge. En egen plats. Och en handritad idéskiss som legat och väntat. Nu har en snickerifirma varit och tagit mått. Och hennes efterlängtade skrivbord i Kaptenshytten ska blir verklighet. Ett skrivbord som går i samma stil som övrigt möblemang. Men med luckor som man kan öppna och stoppa i saker – för ingen vill ha en häftapparat komma farandes genom hytten när det kränger rejält. Det mesta har vi tillverkat och byggt själva. En del möblemang har vi anlitat riktigt duktiga snickare. Vi har designat, vi har snickrat stommar och förberett i olika grad, vi fernissar och pluggar. Och snickaren gör resten och det blir så fantastiskt bra. Värt varenda krona. Så mycket roligare att få något skapat efter egna önskemål och inte gå till IKEA och köpa något som alla andra har.
Och nu Helenas skrivbord. Där ska företagets kontor skötas, bokföring och allt annat som hör en verksamhet till. Tänk er nu ett fint skrivbord, idén bygger på ett gammalt engelskt skrivbord, fast detta då i en modern tappning.
Idén kommer från denna typ av skrivbord. Och ovanför skrivbordet så ska det placeras en gammeldags karta och på vardera sida om denna så ska två kabinlampor pryda väggen och sprida ljus åt kaptenens kontorsarbete.
De flesta lampor och lyktor vi inhandlat till båten har vi hittat hos ett företag som heter Seapax. Stort utbud och bra kvalitet, inte dinkytoys som vi är lite allergiska emot.
Ja och sen kanske det blir en gammal jordglob på hörnet. Om denna får plats vet vi inte – men det skulle passa in bra alla fall.
Och till detta en gammal hög fin stol i engelsk stil så man sitter riktigt kungligt. Fattas bara att man köper bläck och gammeldags bläckpennor därtill.
Häri någonstans så ligger vår skaparglädje som gör att allt slit är värt. Att stå på en gammal skuta som i det närmaste är ett vrak och peka entusiastiskt mot en del ombord och lyriskt berätta att här ska det bli en kamin, ett skrivbord, en sittgrupp osv. Åhöraren har tvekat och undrat om vi mår riktigt bra. Men nu börjar vår galna resa att få sitt slut. Vi är snart färdigbyggda. Och till viss del så är det ju lite tråkigt, för då tar ju skapandet slut. Fast det finns ju alltid att utveckla förstås. Och flera båtar finns. Så det löser sig nog.
Captain´s Cabin!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 