Snön har fallit över Halmstad. Som tur är med bara någon centimeter och med utlovade plusgrader framöver. Av naturliga skäl tycker vi inte om snö. Det betyder minus. Och således is och halka. Hal reling. Is på Nissan. Risk för vinterbad. Snö gör sig väldigt bra i fjällen invid en fjällstuga där man har snöskoter och utrustning. Här i södra Sverige så blåser snön bara till drivor. Men okej då, lite vackert blev det kanske när vi såhär först till andra advent fick upp lite belysning ombord.
Mysfaktorn är hög ombord.
En vacker kula i varje ventil.
Adventsstjärna som ska stå i styrhytten. Men under kvällen fick den bo inne.
Nere under däck så sprakade en brasa och i väntan på Konstruktören så myste vi i goa värmen och drack lite glögg.
Ett kärt återseende då såväl vi varit borta som han och det hade dragit ut på långa två veckor. Nu fanns det mycket att berätta om. Först en samling i baren.
En skål med en nykomling, El Miracle och några nötter och korv och så öppnade vi kvällen hängandes i baren. Därefter så blev det lax till middag och ett ekologiskt vitt vin från Chile.
Vi hade vansinnigt kul och vi satt uppe vid ett av de främre borden tills vi var mätta och belåtna. Vi skojade friskt om ditt och datt och diskussioner om livet som brukligt. Vi gled, och absolut inte för första gången, in på temat om att äga för mycket saker. Ja, det kostar på att vårda sina ting. Och de som kostar mer energi än de ger, ska man överväga att göra sig av med. Helena och Tjoppe är rätt flitiga med att inte dra på sig för mycket. Konstruktören ligger en bit efter. Och på ett litet skojigt vis så slog vi oss gemensamt ihop om en annons på blocket. Det blev Tjoppe som blev säljaren.
Annonsen löd följande: Säljes: Dåligt samvete. Ett dåligt samvete uppbyggt under 40 år säljes för 500 kronor. Vid en snabb affär så ingår en utombordare av märket Tomas, som inte startar men säkert kan fixas med lite kärlek.
Helena fick punga ut med 20 kronor och Konstruktören sköt till med utombordaren som står i vårt gemensamma förråd. Annonsen var inte fullt på skämt, utan Tjoppe tänkte att ifall någon är intresserad så kan man ju med en trevlig främmande människa prata om livet en stund. Och eventuella dåliga samveten kan lättas. Roligt att se vem som nappar på en sådan annons. Och en utombordare med i köpet. Inte illa.
Vi visste nog innan att annonsen inte skulle bli godkänd. Men vi fick ett rätt så roligt nöje för 20 kronor under kvällen så det var det värt. För övrigt så är väl inte Tjoppe den personen på jorden som går tyngd över ett dåligt samvete. Men det är klart, allt som oftast känner man sig lite otillräcklig och man skulle vilja finnas mer för andra. I synnerhet barn, barnbarn och sina gamla föräldrar. Vad som är fel är delvis tiden. Vi har inte tid för allt och då är det ju ett bevis på att man äger för många saker. Vi får nog leta i våra förråd om vi kan kränga något annat på blocket, som kan tänkas bli godkänt.
När klockan var natt så slängdes Konstruktören ut i kalla vintermörkret på sin cykel. Tjoppe följde honom ut på kajen för att svalka sig. Vi hade sista timmarna hamnat nere vid brasan och nu var de rätt så varma så det blev skönt att stå en stund i vinterkylan. Tjoppe fick till sig en kamera utav Helena som inte var sugen på att huttra ute i kylan. En bild på vår fina båt.
En ljusslinga över båten. Och adventskulor i ventilerna som lyser upp.
Konstruktören cyklade därefter hem och vi nattade båten och oss själva.
I övrigt så har golvvärmen fungerat klockrent. Peppar peppar. Vi håller tummarna för att det fortsätter så. Vi har dragit ner värmen något för att undvika bastu-känslan. Vi väntar även på våra tavlor som vi tror blir klara i veckan så vi får hänga upp dem ombord. Fina svartvita motiv som kommer stärka känslan och miljön kring det marina. Men även en fin bild på Fotografens sambos fötter blir en av motiven. Ett motiv som kommer göra sig gott här ombord om vintern.
Bilden tillhör vår kompis och tillika fotograf Daniel http://danieljohanson.se/. Vad hans sambo tycker om att få sina fötter på en av våra väggar ombord vet vi inte. Men vi kan lova att det numera är lika go värme ombord som när bilden togs, så hon behöver inte frysa i alla fall. Vi tycker mycket om bilden, tidlös och med stickade sockor som på farmors vis. Kan det vara storlek 37? Och när verksamheten är igång så går det att skåda de olika motiven ombord. Vi har valt ramar i trä för vi måste skruva fast tavlorna. För annars så blir det ett ständigt göra att rikta tavlorna rätt igen, i synnerhet efter en tur på havet eller som i veckan efter en storm.
Ja vi fortsätter vårt knasiga liv ännu ett tag. Vill ni följa med så kan ni ju titta in på bloggen då och då..
Skepp och Skoj!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 