Nu tror vi att vi kan pusta ut. Medelvinden har lagt sig även om vindbyarna är över 30 sekundmeter. Det har kommit in två fartyg som låg i andra hamnen och de var tvungna att söka bättre skydd. Helena gick fram och pratade med killarna. På klockren engelska med brittisk brytning så förkunnade de: -It´s a Little bit windy tonight. Helena skrattade gott och frågade om det var något de behövde. Svaret kom snabbt -We need a pub!! Ja ja vad gör man inte när det brallar i.

 

Vattennivån gick precis upp till kajkanten och det rann över lite men Nissan rämnade inte totalt utan sakta så sjönk vattennivån med några centimeter på nytt. Vi passade på att dra i land vår jolle, men flotten ligger kvar i plurret.

 

Helena konstaterade att detta är verkligen ett mansdomsprov och sammanfattningen löd; -Jag skulle inte bli förvånad om det vuxit ut en snopp på mig i morgon när jag vaknar.

 

Nu är alla båtar säkrade, vattnet har sjunkit ytterligare lite och vi sitter inne med en kopp te. Hjälpkärran går än men vi funderar på att slå på landströmmen då jordfelsbrytaren gick när det blåste på som mest, för att se om det fungerar. Rätt trötta, alla kläder blöta men samtidigt är vi glada över att vår båt klarat sig så bra och att vi är små hjältar som räddat ett gäng andra båtar längs med kajen. Inte minst den båten som kom farandes herrelös över Nissan.

 

Nu pustar vi ut och önskar alla en god natt. Vi har ännu några timmars jobb framför oss men inte alls som tidigare.

 

I stormens öga!

 

Tjoppe och Helena