Vi har alltid eftersträvat att ha trevligt under vår byggresa. Att inte bara målet ska räknas utan även vägen dit. Och ett sätt att ha trevligt på är genom lek. Jo vi leker en del faktiskt trots vår ålder. Men kanske på ett mer vuxet vis..eller inte..det får nog andra avgöra. Och inte sällan så kan leken kosta oss såväl lite tid och pengar..

 

Vår mest kända lek är väl vår skapelse av giraffen vi hade på taket. När vi hade byggt vår provisoriska överbyggnad så kom kajflanerare förbi och frågade om vi höll på att bygga en Noaks Ark. Och därmed väcktes idén om att ha djur ombord. Och givetvis en giraff som inte skulle få plats med sin långa hals så bara huvudet stack upp över taknocken. Och med giraffen under tillverkningen så började vi namna honom för Janne Giraffer. En blanding mellan Janne Schaffer och Janne Giraff. Fast vår giraff har aldrig varit musikalisk. Janne följde oss i vått och tort och med varje årstid så bytte han skrud, glass i munnen om sommaren, tomteluva på vintern, häxkvast kring påsk..

 

Han skulle också vara vår utkik var tanken men här fallerade han totalt. Han kollade mest in brudar och vi fick inga rapporter om andra båtar när vi själva stod i styrhytten. Däremot gjorde han andra stordåd. Han bidrog till att ett av våra barnbarn slutade med napp. Janne tog hand om napparna hängandes i ett halsband kring halsen och hornen och det lilla barnbarnet blev trygg med att en giraff förvaltade hans älskade nappar, ifall han skulle ångra sig. Men den lille mannen har varit nappfri sedan dess.

 

En annan gång var Janne på krigsstigen för han krävde bättre betalning, han höll på att gå ut i strejk och vi funderade på att svara med en lockout. Det hela slutade i en förlikning och Janne fortsatte nöjt sina dagar som utkik tills han en dag blev övertalig. Övertäckningen skulle rivas och han kördes till tippen, där han numera har blivit återvunnen. Tragiskt slut för vår vän men han fick åka ståtligt till tippen men halsen uppstickande genom takluckan på bilen.

 

Han fick en personlighet, vår Janne, trots att han var gjord i plywood. Och för andra, såväl kajflanerare, företag och myndigheter på orten började kalla vår båt för Giraffbåten. Något som vi aldrig haft en tanke på innan att det kunde bli så.

 

Avslutningsvis så blev det bästa betyget, eller kanske sämsta, den dagen då det kom förbi en barnfamilj på kajen. Vi fick veta att barnen numera var rätt så arga och besvikna på oss för giraffen var borta. Att få barnen att följa med på promenad hade gått utmärkt så länge han fanns..målet var just giraffen. Och med giraffen borta..ja nu hade föräldrarna fått ett bekymmer för baren ville inte gå. 

 

Barnen stod sida vid sida med mörka blickar och blängde på Tjoppe och Helena.

 

Här håller vi på att resa vår övertäckning..