Vi har haft ett visst flyt trots ett ständigt regnande igår. Flytet bestod i flytspackel, ja och jäklar så allt flöt. Tjoppe blev regnblöt när han blandade spacklet ute på kajen, som en dränkt katt blev han och hör och häpna – inte en svordom. Nä tvärtom så hade vi en gemytlig stämning ombord, skrålande musik från undervåningen och stort gemensamt engagemang i detta lilla projekt. Men först vill vi visa en gammal bild, tagen på exakt samma plats där vi nu bygger en restaurangbyssa.
Under våren år 2008 så rev vi bort kappen som sitter framför styrhytten. Denna förhöjning formad som en halvrund låda var till för att rymma den gamla tändkulemotorn som fanns ombord mellan 1960 och någon gång in på 70-talet då nuvarande motor fick ta plats. Locket var blytungt och det vägde ett par hundra kilo och detta släpade vi själva iland. -Ta i då Helena!! Tjoppe har aldrig tagit hänsyn till att Helena är en liten späd flicka, inte ens när vi var barn. Nä klättra i träd, gympa på isflak och balansera längs kajkanter skulle man – oavsett kön. Ja nu kom vi ifrån kappen och byssan, då vi gled ifrån ämnet. Jo därefter rev vi resten av kappen, rev och rev..bultad ek kräver sin man så vi fick bit för bit såga bort den. Och såhär såg samma plats ut när vi påbörjade vår arbetsdag i går.
Tjoppe håller här på att hänga upp lite elkablar och annat som inte ska ligga i flytspacklet när det stelnar. Man ser kanten där kappen stått, den rundade halvmånen bakom Tjoppes fötter. Nu vill vi flytspackla upp så ytan blir mer jämn, man vill ju inte att allt vatten ska stå i ett och samma hörn när man skurar golvet utan förhoppningsvis hitta till avloppet. Fast det vet man inte heller, båten kan ju röra sig hela tiden och ibland råder en liten slagsida om den ena tanken är mer full än den andra. Men det finns ju skrapor för sjutton, skrap skrap och så var vattnet väck från vårat däck!
Helena ligger på golvet och täpper igen alla hål med silvertejp. Vi vill inte att flytspacklet ska rinna ner i maskinrummet inunder.
Nästan klar deklarerar Helena. Vi lägger upp lite extrabilder nu för vi vill gärna ha stöd i hur golvvärmen går. Den ska man inte skruva i surru!
Tejpat och klart. Och en massa skruv börjar komma på plats. Ja detta är vårat sätt att se vart vi kan sätta skruv när en skiva ska skruvas ovanpå vad det lider.
Och här har vi plaskat klart med vårt flytspacket och bara skruvskallarna sticker upp. Sex av skruvskallarna är målade med röd tuschpenna för där ska vårt avlopp placeras. Syns på bilden om man har hökögon. Och de två elkablarna som sticker upp ur flytspacklet, de går ju inte att få loss sen. Nä lugn lugn, vi skär bara av dem sen. Utan ström i kan tilläggas, och ny el dras en helt annan väg.
Ingången till byssan, två små väggar eller vad kan det heta, börjar ta form. En dörr som ska slå igen automatiskt om det börjar brinna ska placeras i öppningen.
Just nu ser bilden mest stökig och plåttrig ut, det är lite rörigt just nu ovan däck då det renoveras hej friskt såväl i byssan som i matsalen. Kvar står ett stackars bord med två stolar där vi försöker hålla till när vi inte jobbar. Och saker flyttas runt runt. Detta trots att vi snart inte äger något, men vi kan ju inte kasta ägg och mjöl och datorn, mobil och plånboken och så. En del saker måste man äga. Fast vi kan nog snart räknas in som fullgoda medlemmar i dessa föreningar som eftersträvar minimalistiskt livsstil där man tex bara får äga max 39 saker eller 100 saker eller vad de nu bestämt. När båten är klar så sitter det mesta fastskruvat och tillhör båtens enhet, kvar blir Tjoppe och Helena, båtens lösa utrustning som också den tillhör båten. Rent privat så är det dator, mobil, kamera, nycklar, hygienartiklar, kläder, skor och varsin låda med lite kuriosa i form av några gamla foton och barnteckningar. Det blir lätt att flytta en vacker dag, förhoppningsvis så långt fram i tiden så det blir direkt till varsin trälåda. Annars kanske så till hemmet, en resväska var och häpp så var båten tömd på det som är vårat. Riktigt skönt och man känner sig fri i sinnet. Det går att läsa en hel del i ämnet och inte sällan hittar man människor som bor just på båt i dessa berättelser, hur de sålt hus och hem för att bo i vattnet och hur de gjort sig av med så gott som allt de äger. En del har till och med kunna slänga klockan för de har kunnat bryta sig loss från ekorrhjulet och bara leva efter ljusets timmar i en mobil enhet på vatten där vinden tar en fram med hjälp av segel – år efter år! Ja där är inte riktigt vi, även om vår grundidé är att vi i framtiden inte ska springa så mycket i det berömda hjulet, utan att vi själva styr våra liv i mångt och mycket. Vi är på god väg.
Ja dagen var regnig och vid ett tillfälle tittar Helena ut genom ventilen och allt känns grått och blött. Och en stackars båtägare mitt emot kanske har anammat en minimalistisk livsstil och även gjort sig av med sitt öskar (läses ös-kar, ordet ser alltid så konstigt ut i skrift)
När kvällen inföll sig på båten så bröt vi för lite god mat och dryck. I sedvanlig ordning så tände vi brasan och så såg vi en film, som var dålig. Häpp!
Flyt ombord!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 