Ett båtprojekt av denna kaliber kräver även sitt administrativa arbete också. Planeringsmöten och kontorsarbetet fortlöper mellan skruvdragningarna och färgstyrkningarna. Uppskattningsvis så ligger det en timme planering, kontor eller införskaffning av material på en halv dags praktiskt byggande. Så bygger vi åtta timmar så lägger vi till ytterligare två på övrigt som hänger ihop med projektet.
Då bygget börjar koncentrera sig till ovan däck men inne i däcksbyggnaden så står kök, bar och matsal på dagordningen.
Och då bygget är tänkt att mynna i en verksamhet så kräver det lite mer av oss. Riktiga ritningar gör arbetet lättare. Här är en översiktsritning för ovan däck.
Och det gamla ankaret som Helena knackat bort gammal rost på och målat upp fick äntligen pryda ena väggen nere i salongen.
Ibland blir man så glad när något nytt kommit på plats. Framför soffan mot väggen så ska det byggas ett litet runt bord. Och visst har den marina känslan förstärkts ytterligare i och med detta gamla ankare. Ibland ska man inte kasta gamla saker, det går att renovera och laga också. Och att ting blir slitna, brukar bara förstärka känslan. Lite krokigt, lite böjt, ett litet hack..låt det sitta. Tidens tand, att åldras är vackert. Gäller så väl ting som människor.
Men ibland får man ändå göra om, när man inte blir nöjd.
Tjoppe testmålar vår struktur-jotun-färg. Och med ett lager väggfärg i vår egna kulört ovanpå så blev vi mycket nöjda. Nu har vi beställt färg så det räcker till resten. Nu kan vi riva bort den gamla (nästan nya) vävtapeten.
Och medan vi höll på som bäst så passerade det en gammal Pettersson-båt utanför. Nu pratar vi gammalt och snyggt..
Han visste vad han gjorde, denne CG Pettersson. En båtkonstruktör som levde mellan 1876 och 1953. Han ritade över 1000 båtar. De går lätt att känna igen, med dess långsmala skrov och raka stäv. Det sägs att CG Pettersson inte bara satte svenska folket i sjön, utan även bidrog till landets barnafödande. Ruffarna var nämligen så smala att det inte gick att sova där för man och hustru utan att det blev barn.
Ja tyvärr är ju inte vår skuta av trä enbart idag. Ibland får man kompromissa. Ska vi ha lång livslängd på denna gamla dam så gäller det att bygga på ett sätt som gör att underhållet fungerar. Med så stor båt, sinande kunskaper (alla kloka och kunniga båtbyggare är på utdöende) och långt mellan varven så är inte en träskuta så optimalt att ha. Eller som Tjoppes kloke far säger: -Alla båtar är underbemannade. Så sant så sant. Men hatten av för alla som arbetar med träbåtar och som står och målar och slipar och fernissar…år efter år.
En fröjd för ögat!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 
Snyggt o prydligt!
GillaGilla
C G Pettersson var från er hembygd. Född på Tenö, Vaxholm. Hade sitt varv på båtudden på Ramsö.
GillaGilla
Hej Anders, tack för informationen. Så roligt att han kom från Vaxholm, vår uppväxtstad. Vi länkade oss in på sidan och där fanns det ju mycket intressant att läsa om CG och inte minst om vår kära skärgård. Och det är faktiskt en viss skillnad mellan Vaxholm och Halmstad avseende det maritima. Vaxholm är en levande sjöstad där människor bor och verkar på många av öarna. Medan Halmstad bara har en högst begränsad skärgård i form av Tylön och Danmark. Och de båtar som finns här i hamnen brukar skämtsamt kallas för stillahavsflottan. Skepp och Hoj!
GillaGilla