Härliga väder, att kunna öppna upp alla dörrar och fönster på båten och den varma sommaren bara finns där som ett sammetslent täcke. Och när kvällen kommer så är fortfarande luften alldeles varm. Då har man hamnat i lilla paradiset. Vi hade förmånen att få åka ut med goda vänner i deras segelbåt och se solnedgången. Och där satt vi i detta skådespel och åt plockmat. Vi la oss i bukten utanför staden och det enda som lös upp var båtens egna lanternor och stadens ljus långt långt bort. Och timmarna gick och vi satt kvar mitt ute i det mörka havet, och luften runtomkring kändes nästan tropisk och vi pratade och umgicks gemytligt i skenet av lyktan på bordet i sittbrunnen. Det här är livet i realtid, punkten då man lyckas förflytta sig från såväl framtiden som det förflutna. Och mitt i allt stannar man upp i tanken och reflekterar: -NU lever jag!

 

Ja på sämre sätt kan man tillbringa en kväll efter det att man jobbat med båten. Svettig efter arbetet och solens strålar så tog vi en dusch innan vi mönstrade på våra vänners segelbåt. Vi tackar så mycket för att vi fick möjligheten att umgås under en av sommarens bästa kvällar.

 

När det var konstaterat att vädret skulle vara nederbördsfritt så hakade vi av två av våra dörrar på båten. Jo sådär länge sedan är det inte sen vi målade dem. Men väder och vind tär på allt, och då är särskilt dörrarna som är av trä extra utsatta. Inför den stundande vintern med mycket fukt och kyla så ville vi måla dem på nytt. Lite färg hade spruckit i kanten och då är det bra att inte fukten kan tränga där.

 

Här har Helena slipat lite lätt på dörrarna innan hon öppnat locket till färgburken. Trots att knappt solen lyser igenom diset så är det ruskigt varmt.

Och Tjoppe började göra åverkan i däcket ovanför toaletten.

Sen ett hål i sidan också.

Jo Tjoppe har måttat till med ventilationsrör innan. Och detta rör kommer gömma sig i en liten utskjutande vägg.

Ventilationsgaller på utsidan..

Och paxfläkten inne i badrummet kunde därefter monteras.

När Helena var klar med dörrarna så gick hon in. Där började hon riva tapeten.

Av någon anledning så har inte tapeten tyckt om spacklet. Efter konsultation med vår målarmästare Sören så bestämde vi oss för att dra bort en bit för att testa en annan lösning.

Ja ibland blir det backjobb, och man får inte hänga läpp för det. Det skulle ju faktiskt vara konstigt om man byggde om ett fartyg av denna storlek och sen aldrig något blev fel. Och vi räds ju inte att arbeta så det är ju bara att med stor glädje ge sig på arbetet på nytt. För att det till slut ska bli så bra så man bara känner sig nöjd och belåten. Vad vi kommer att prova istället är en Jotunfärg som ger murstruktur. Vi kommer att slipa lite lätt på topparna för att den inte ska bli för vass och därefter ska samma kulör målas som vi hade tidigare. Men detta är ännu så länge ett test. Helt klart behöver vi hitta en lösning som är hållbar, för när sedan möblerna är på plats så skruvas de fast och då måste väggarna vara hyggligt underhållsfria/lättskötta.

 

Tyvärr, eller kanske tack och lov så har vi ingen bild från solnedgången ute till havs. Utan kameran så var det nog lättare att uppleva livet i realtid.

 

Red sky in the morning is for the sailors warning

Red sky in the night is for the sailors delight!

 

Tjoppe och Helena