Vilken känsla det är när man tassar upp från undre däck efter en natts god sömn och man ser solen lysa in genom ventilerna. Att då öppna upp och andas in morgonluften är ljuvligt.

 

Byggtakten är nu anpassad till vinterschemat, det vill säga att bygget ska konkurrera med våra övriga arbeten. Om vi inte hade engagemanget och glädjen för vårt projekt så skulle vi inte dag efter dag efter våra långa arbetsdagar byta om till snickarbyxor för att dra i några skruv till på båten.

 

Helena har ägnat sig åt att olja och fernissa räcket på trappnedgången.

Ännu återstår ett gäng fernissalager innan vi kan anse oss nöjda.

 

Tjoppe har under tiden tittat på badrumsventilationen. En paxfläkt ska sitta i taket i badrummet och då ska ett rör fortsätta upp, genom däcket till ovanvåningen och detta rör hamnar då lite finurligt inne i en liten vägg och röret mynnar tillslut ut i däckbyggnadens sida. Bild saknas i nuläget.

 

Alla som följt oss vet ju att Kapten Haddock är en återkommande figur. Lugn, lugn..Tjoppe är inte alls arg och svär. Nä denna gång är självaste Kapten Haddock själv som hört av sig. Vi fick ett brev.

 

Poststämplat utomlands så har vederbörande Kapten Haddock med avsändaradress Chateau Moulinart, Republique Francaise skickat ett fint kort till oss med välgångsönskningar.

 

Vi blev glatt överraskade över denna någon. Vår blogg är ju rätt så spridd numera och det är därför inte lätt att gissa vem som döljer sig bakom denna signatur. Någon som är båtintresserad gissar vi och som är duktig på Tintin-historia. Med tanke på Frankrike och Chateau Moulinart så ligger det nära att tro att personen i fråga faller för fina franska viner såsom Chateauneuf-du-Pape. Kanske att Kapten Haddock ger sig till känna vad det lider och då får vi sätta på kaffepannan och tacka för det fina kortet med välgångsönskningen. Spännande, så säg!

 

Och häromdagen så gick det förbi en medelålderskvinna utanför båten när Helena stod på insidan. Utan att kvinnan såg Helena så gick hon fram till vår arbetsbänk och la en bukett blommor i vattenskålen som stod där. Sen gick hon vidare. Så vi känner oss väldigt rörda av människors beröm och välgångsönskningar.

 

Så just nu finns det ingen anledning att ta till några svordomar a la Kapten Haddock, utan tvärtom. Vi tackar och bockar så mycket.

 

Skepp O´hoj!

 

Tjoppe och Helena