Vad brukar man säga, borta bra men hemma bäst. Men det har varit underbart med vår semester. Skönt är det ju åter i hemmahamn, att kunna plocka fram allt man har stuvat undan och man blir av med kappsäckskänslan. Och åter är det våra välkända ansikten vi möter på kajen. -Hej hej, har ni varit iväg? -Välkomna hem! -Har semestern varit bra? -Har något krånglat med båten? Frågorna har varit många och omtänksamma. Även en hel del semesterflanerare rör sig i hamnen även om de sinat i antal såhär en bit in i augusti. Och vi blir rörda av alla lovord över hur båten börjar ta form.

 

Själva har vi dragit på oss arbetsbyxorna igen och letat fram skruvdragare och annat. Vårt mordiska hål, den gapande öppningen i däcket där trappan går ner, som är livsfarliga för små barnbarn, ouppmärksamma och onyktra har vi tagit oss en titt på. Vi kände att med ett stundande Öppet Hus så måste säkerheten säkras. Vi diskuterade återigen utformningen på trappräcket runtom, och sen satte sig Tjoppe på kanten och tänkte. Jo han gör så, sitter lite apatiskt en kvart. Sen reser han på sig och bygger.

 

Tjoppe har börjat så smått..

Han fräser spår i ekskivan och gör hål för de rostfria rören..

Rostfria rör som stolpar är inte fel på ett fartyg. Dels gungar det när man är ute till sjöss och då kan man behöva något stadigt att hålla sig i. Sen kan det ju tänkas att det gungar för man står nära baren, och då kommer också rören väl till pass. Själva räknar vi med att kunna hålla balansen oavsett anledning, men att vi vilar ögonen på dessa ting. Vi befarar att vi drabbats av rostfritt-pest, vilket yttrar sig i en förkärlek för detta material. Tjoppe har nog haft en släng av sjukan hela livet då han alltid släpat runt på rostfria saker, men för Helena så slog den till rejält i samband med pollarna.

 

Med rören på plats så var det dags för överliggarna..Tjoppe gör spegelvända bitar.

Och med arbetet klart såhär långt så fick Helena släppa sitt flit för att assistera. Det var dags för skivorna. Ett kånkande, mätande och sågande tog vid.

Två sidor på plats..

Vid det här laget så drog Tjoppe iväg ett sms till konstruktören. Fika och kontroll av porrstång? Det har pågått mycket skratt och skämt kring dessa rostfria stänger, att de ska dansas runt av lättklädda flickor. Det tog inte mer än någon sekund så svarade konstruktören att han var på väg. Och när han kliver in genom dörren så står Helena vid ena stången och ålar sig och har sig. Fullt påklädd förvisso, men ändå. Och Konstruktören brister ut i skratt. Därefter inspekterar vi trappräcket och Tjoppe flikar in till sin gode vän att -nu är det säkert att dricka vin på båten, och man kan ta sig ner säkert på egen hand. Tjoppe syftade på den trevliga grillkvällen på Anholt, då vi grillade havskräftor i hamnen. På väg tillbaka till båten behövde vi stötta varandra lite extra. Vissa mer än andra. Men trevligt var det.

 

Med kaffet urdrucket så fortsatte vi. Tjoppe skruvade, pluggade och limmade och drog ett lager grundfärg på skivorna.

 

Medan Tjoppe ägnat sig åt räcket så gav hon sig på signalbokstäverna. Alla fartyg har signalbokstäver, som används när man gör anrop på radion. Men faktum är att idag är det båtens namn som mest används. Under några dagar har vi fernissat två ekbitar och nu var det dags för bokstavsleken.

S B Q Y. Helena mäter, förborrar och skruvar.

Därefter hjälps vi åt att skruva upp skyltarna, en på babords sida och här på styrbords sida.

Och här är skylten på plats.

 

Och med detta gjort så var det inte såmycket kvar av dagen. Vi rundade av med lite god mat.

Kalvfärsbiffar med rosmarin, mycket gott. Och efteråt så slog vi oss ned framför tv:n en stund.

 

Timmermansblues!

 

Tjoppe och Helena