Trevligt mottagande på Läsö

Efter Anholt så tog vi sikte på ännu en dansk ö, Läsö. Denna ö ligger endast 25 nautiska mil från Göteborgs skärgård och därför är ön ett populärt resmål för segelfolk. Läsö är en egen kommun, danmarks minsta och här livnär sig öfolket huvudsakligen på fiske och jordbruk. Inte minst är ön känd för sitt Läsö-salt.

Här har vi lämnat Anholt, vi har många timmars färd framför oss..

Vädret är bra, stilla men lite grått men det klarnar upp mer och mer. Och vi roar oss under färden med mat, fika och kortspel. Vi spelar poker, ett tag övervägde vi att spela klädpoker men insåg det dumdristiga och komiska när vi båda två sitter på slutet med bara flytvästen på, och ingen vill förlora sista omgången.

Det blir ju inte så mycket motion när man är ute till havs, däremot en massa frisk luft. Och kakor och annat som får byxknappen att sitta trångt.

Vi kom till slut fram till fiskehamnen, där vår båt platsade in för att få ligga. Nu måste vi bara få berömma hamnen såväl här på Läsö som på Anholt för det otroligt fina mottagandet man får. På Anholt blev vi mötta av hamnkaptenen i en gummibåt, han körde ut till oss och hjälpte oss med att ange vilken plats vi kunde ligga på. Och på Läsö stod hamnkaptenen precis vid inloppet och mötte upp. Denna hamn var väldigt liten, iallafall om man har en sån här stor båt som man ska vända på. Och vi fick ligga utanför en fin gammal segelskuta som väntade på att få gå upp på varvet. Man känner sig väldigt välkommen fast man har en stor båt och inget verkar vara till något bekymmer. Så tusen tack, Läsö och Anholt för det fina mottagandet!

I hamnen så låg det många fiskebåtar och alla verkar fiska aktivt för de gav sig ut strax efter vår ankomst. Förundrat stod vi på däck och såg hur fiskarna hanterade dessa båtar, utan bogpropellrar precis som vi, och de hanterade båten så otroligt elegant på minsta möjliga yta. Till glädje såg vi också att fiskebåtarna var så välskötta, närmare hälften av båtarna såg ut som de varit på varv i år och blivit omdrevade och målade. Och den danska fiskebåtsblåa färgen tycker vi om. Även vår skuta har varit målad med samma kulör på den tiden den användes till fiske.

Vi låg som båt nummer tre. Här finns det få bekymmer vad det gäller båtar. Alla är glada och hjälpsamma.

Vädret lovade gott inför morgondagen så vi beslutade oss för att bara ligga över natten och därefter dra vidare mot Lysekil. Vi grillade på akterdäck och vår båt fick njuta av att guppa tillsammans med sina båtkusiner i hamnen. Det var skönt att ta det lugnt.

Men något behövde vi ju ändå se av denna ö bestämde vi oss för efter maten, så vi gick en sväng i hamnområdet.

Att fisket är dominerande på ön gick inte att ta miste på.

Och vi hittade en trevlig restaurang med bar på vår upptäcksfärd. Vi slank in och satte oss i baren och njöt av var sin irish coffee. Och medan vi satt där (det var en mycket gemytlig stämning, mycket trevlig personal) så fick vi se en fantastisk solnedgång utanför fönstret. Alla gäster stannade upp med sina glas och gafflar, till och med barpersonalen, precis när solen försvann ner bakom horisonten. Solen var alldeles brandgul.

Därefter lomade vi oss tillbaka till skutan och kröp ner i kojen. Väckarklockan var ställd på tidigt, så här gällde det att få ut så mycket sömn som möjligt. Ännu en lång dag ute till sjöss väntade.