Vi har fått leverans av det rostfria fästet som ska sitta på relingen och i sin tur i landgången. Efter en hel del diskussion om hur detta fäste ska se ut för att båten kunna röra sig så väl upp och ner (vatten nivån ändrar sig ständigt) samt även fram och tillbaka i sidled (båten vandrar ju i sina förtöjningar) så bestämde vi oss för en enkel men bra konstruktion.

 

 

Tjoppe demonstrerar här hur landgången ska fästas. Ett genomgående rör kommer att löpa genom landgången så den kan röra sig uppåt och nedåt och sen ska ett par rejäla hjul sitta undertill i andra änden av landgången för att följa med i sidled.

 

Det sitter ett par ”öron” på relingsplåten. Sen ska plåten bultas rejält och så skyddar den även själva relingen när det klivs ombord med diverse skor i storlek 38, 43, 27 och 41 och vilka storlekar nu alla kommer att ha när båten börjar besökas av allehanda glada människor.

 

Landgången som är mycket fin men i behov av renovering fick sig en omgång vård.

 

 

Tjoppe började med att ta bort gammal plåt och räcket och gjorde den ren från beslag.

 

 

Därefter tog Helena över och slipade bort den gamla fernissan.

 

 

Det är riktigt roligt att ta tillvara på gammalt och inte alltid köpa nytt. Här är landgången slipad men det fattas några skruv och plugg.

 

 

Vi saknade plugg i rätt dimension, så då blev det att tillverka nya. Helena borrar plugg för glatta livet.

 

 

Så här ser plankan ut efteråt. Blandning av lim och banka i pluggen stod på nästa meny.

 

 

Nu ska limmet torka så pluggen kan slipas ner. Sen blir det till att olja och fernissa. Under tiden Helena arbetade med detta trevliga jobb så hade Tjoppe en betydligt tuffare tillvaro.

 

 

Tjoppe arbetade hårt och mycket hårt med att göra ett hål i styrhyttstaket där diverse kablar såsom VHF antenn och liknande ska ledas igenom. Men innan detta moment så behövdes det då ett hål. Taket på styrhytten har ett lager av durkaluminium som är ett tämligen lätt material att ta sig igenom om inte nu Tjoppe råkade sätta hålet där det låg ett gammalt fäste till skorstenen. Utav alla kvadratmeter på taket som Tjoppe hade att välja på så lyckades han träffa mitt i prick på fästet. Och detta resulterade i höjljudda vokabulärer över hamnplan, ibland i höga C och ibland med avbrott för att åka och inhandla krafigare borr.

 

 

Tjoppe borrar och svär, borrar och svär. -JÄVLAR!! Och en massa andra mindre lämpade ord.  Helena höll sig lite på sin kant medan det hela pågick men vågade vid ett tillfälle fråga lite vackert att -Vill du ha fika snart, älskling? Tjoppe väste tillbaka mellan tänderna; -Inte förrän jag fått upp det här jävla hålet!! Helena svarade tyst för sig själv då att -Ja då blir det väl fika först i morgon då.

 

Och tillslut, så lyckades han få ett runt fint hål genom taket. Det var väl förväl, både för Tjoppes hals, möjliga barnaöron och för den fikasugna Helena.

 

 

Här är den sablans biten som fick fikapausen att dröja. En synnerligen god nektarin och en kopp te och en betydligare gladare Tjoppe följde därefter.

 

 

Tjoppe började därefter dra sina kablar. Och vi bröt tillslut för dagen för klockan sa så. Och Tjoppe pustar ut på akterdäck med ett gott och kallt glas med öl.

 

 

En välförtjänt öl. Dagen hade börjat med regn och åska och ett hål som inte ville bli hål. Men dagen slutade med en kall öl, solsken och en fin genomföring i styrhyttstaket för diverse kablar. Tjoppe satt kvar ett bra tag och njöt av kvällen och funderade lite. På vad vet man aldrig.

 

 

Tjoppe tänker i kvällssolen.

 

Därefter gick vi in för en bit mat. Som vanligt dukade vi under ganska fort, vi håller nog samma sömnschema som våra barnbarn befarar vi.

 

Stick i stäv! (Uttrycket har ett nautiskt ursprung och syftar på att man styr ett fartyg rakt emot vinden)

 

Tjoppe och Helena