Påsken står för dörren och vi har vårstädat på båten. Känslan smakar gott. När det regnar arbetar vi med el och belysning på båten. Men faktum är att sedan vi rev överbyggnaden så har vädret varit överlag mycket gott. Mest uppehåll och sol, lite kallt några dagar men andra dagar har vårvärmen gjort sig påmind. Fika på däckstaket och ansiktena vända mot solen, livet känns extra underbara de dagarna.

Arbetet har senaste veckan varit koncentrerat till styrhyttstaket. Då den gamla styrhytten är en smal liten rackare som var brukligt på gamla fiskebåtar, så såg den lite tanig ut bakom den nya däcksbyggnaden. Och styrhyttstaket behövde då kaxa till sig lite. Med ett större överhäng och taket lite upphöjt så ska de båda byggnaderna harmonisera med varandra.

Bland det första vi gjorde var att plocka bort skorstensröret. När Helena tog bilden, så sprang hon fort upp på taket och tog det ena spännbandet och så lyfte vi röret upp på styrhyttstaket. Innerröret går nästan hela vägen upp så det krävdes lite styrka och högd för att kunna lyfta av det.

Tjoppe lyfter här skorstenen och vi baxar därefter ner det i bilen för färd mot verktan. Misstänkt likt en misil så sticker spetsen ut därbak från bilen och vi får köra med dörrarna lite öppna. Och vi undrar lite stilla hur vi ska förklara oss om farbror polisen skulle stoppa oss. Dåliga förklaringar hör nog till deras vardag. Och här springer de på två galningar som kör stridsspetsar i en picup på ett industriområde med den dåliga lögnen att det är en skorsten från en båt.

Som en sekvens ur en bättre bondfilm så kör vi försiktigt och välsurrad denna låtsasmisil till verkstan och där ställer vi upp den. Vi reser den upp och börjar båda att skratta. För hur kan längden vara så exakt att den gick att resa utan att slå i taket blev för oss en gåta. Löjligt perfekt!

Toppen på skorstensröret.

Tjoppe kollar upp och skrattar gott.

Och Helena gjorde sig kompis med skorstenen. Den ska bli svart och fin innan den träs tillbaka på sin plats på båten igen.

Tillbaka nere på styrhyttstaket så arbetades det flitigt.

Helena agerar pallbock. Plywoodskivan ska här mallas ut och skivan var lite väl stor utan detta extrastöd.

-Jo det går bra, deklarera Helena. -Fast lite tråkig utsikt! Glo in i en styrhytt är ingen hit.

Ja det mesta är runt och böjt på en båt så det är ett evigt måttande, ritande och mallande.

Med bara små detaljer kvar, böjen bakom skorstenen och lite sliparbete bland annat så väntar vi nu in plastarväder. Plus 15 grader vill vi ha innan vi plockar fram plast och glas som vi gjort så många gånger förut.

Kanske att man kan ha båtens namn på kantens framsida, idén kläcktes av en kompis och vi suger på karamellen.

Båten i April månad 2012. Nu har vi snickrat till taket på styrhytten. Helena vid sågen och Tjoppe på taket och bitarna har kastats oss emellan. När vi byggde överbyggnaden så gjorde vi likadant och den gången kom en dam förbi och tittade på våra virkes-kastar-konster i säkert en kvart och hon berömde ideligen. Med styrhyttstaket så kände vi att snitsen satt kvar. Fast denna gång utan publik, vilket i och för sig var skönt.

Nu kan vi snart gå över på att snickra ny reling. Uppehåll och plusgrader är beställt. Hör du det Pohlman!??

Kasta loss!

Tjoppe och Helena