Arbetet fortgår med att bli klar till takrivningen. Och extra glada blir vi när man upplever att resultaten blir bättre än tänkt. Skylighten fräste vi ju spår i för att sika och sen fernissa. Kanske att jobbet duger ändå, eller vad tycks?

Tjoppe blev hur som helst mycket glad där han såg att skörden från arbetsinsatsen blev den bästa. Nä missväxt är inget roligt och vi har ju på vår resa fått både bra och mindre bra resultat. De mindre bra har vi som regel gjort om, vilket ju drar ut onödigt på den dyrbara tiden. Men är man tjockskallig så är man.

Ett annat glädjens tecken på båten är att vi har fått ett handtag. Inte i form av bygghjälp från oväntat håll, utan ett substantiv. Nu kan vi slänga saxen i sjön som fått agera handtag i månader. Och när vi tidigare haft besök på båten har gästerna blivit lite ställda av att inte kunna öppna om sig. Känslan att kunna bli kvar inne på båten i jakt på den där jädrans saxen är ju inte så rolig. Så nu fungerar det på båten som hemma hos alla andra, man trycker ner handtaget och öppnar dörren och kliver ut.

Även övriga dörrar går att öppna på sedvanligt vis nu också. Utom dörren till köket, som inte blir iordningställt än på ett (hand)tag.

Vi brukar säga att bygga båt tar tio gånger så lång tid mot att bygga hus. Inget kan köpas färdigt, allt måste måttas och det finns inte två saker som ser exakt lika ut. Här kommer en förtydligande bild på vad vi menar.

Detta är en av fönsterramarna som ska sitta på insidan i styrhytten. Den är sedd ovanifrån.

Och lite från sidan så ser den ut såhär:

Böjt och avsmalnande, lättare jobb finns ju. Men slutresultatet blir ju bra. Så här kommer det att se ut ungefär:

Den passar finfint så nu kan den skruvas på plats, målas och kläs med lister. Varifrån ordet träskalle kommer ifrån har vi ingen aning om. För den som bemästrar ett stycke träbit är definitivt ingen dumskalle, eller träskalle för den delen.

Nu bär vi på en känsla av förväntan, vi längtar till det fula taket ska av. Om någon är intresserad av plåt och takstolar så hör av er. Det är hög tid. Och själva räknar vi ner. I år blir det julafton två gånger. Gött!

(Och saxen slängde vi aldrig i Nissan, den kan vara bra att ha, som klädhängare eller grillgaffel eller något annat klämmigt.)

Mål i sikte!

Tjoppe och Helena