-Hör du hur fåglarna kvittrar?!

Tjoppe har vaknat och har just tagit till orda. Men så rättar han sig själv.

-Om nu fiskmåsar kan kvittra!

Nu vaknar Helena ordentligt. Hon lyssnar. Nä inte kvittrar fiskmåsarna, de skriker. Men på det där somriga sättet. På tillräckligt långt avstånd för att inte vara ett jobbigt läte, utan att det istället minner om soliga sommardagar till sjöss. Hon skrattar till och svarar.

-Ja visst är det underbart att vakna till fiskmåsarnas kvitter.

Det är helg och på agendan står inte mycket. Äta frukost. Sen får vi se.

Som seden numera bjuder så blev det ägg och bacon till frukost. Och till det ett konstaterande att vädret var gråmulet och småblåsigt. Vi planerade vidare på vår lediga helg. Plötsligt var den inte fullt så ledig längre, utan agendan började bli full. Fast på ett otvunget sätt.

Vi hoppade i våra arbetskläder och tog tag i punkterna vi plitat ner i kollegieblocket. Vi hade vid vårt planerande även tittat ner i almanackan för att boka in dagen för takrivning. Jo nu närmar sig dagen då vi ska plocka ner överbyggnaden och blotta hela båten för staden. Vi bläddrade i almanackan, påsk eller lite innan? Hinner vi bli klara med våra måsten innan påsk? Men vädret och temperaturen? Vi landade på en dag. Som ett bättre skämt enades vi om den första april.

Så om vädret är på vår sida så river vi ner överbyggnaden tidigt på förmiddagen den 1:a april. Men det kan vara ett skämt, inget lovas. Tjoppe ska börja förbereda dagen innan med att skruva ner lysrören och dyligt. Och som en driftens man han är så vet man aldrig, om han fortsätter av rena farten med resten. Om det inte regnar. Då blir det senare. Men hursomhelst, dagen är satt. Nu ber vi för lite väder denna första dag nästa månad.

På Helenas agenda stod det att hon skulle fernissa. Eller som Tjoppes dotter kommenterade det här om sistens. -Ni fernissar alltid och hela tiden. En sanning med modifikation. När man fernissar så är det en rysligt massa lager och däremellan torktider. Så vi skulle kunna säga att vi ständigt har något fernissa-jobb på gång. Men om någon tror att vi ständigt står med penseln i handen så stämmer det inte.

Helena har just slipat av dörrarna till tv-skåpet och torkar av dem med rödsprit innan fernissaburken åker fram.

Under tiden håller Tjoppe på med trappan till styrhytten.

Felsägningens dag för Tjoppe. Han deklarerar högt att han ska -borra dit skruven. Helena ville veta när man började med att borra fast skruvarna. Tjoppe tittade förvånat på Helena, men så insåg han sitt misstag. Kvittrande måsar och borrande skruvar. Hur ska denna dagen sluta?

Helena passerade Tjoppe med hans stege, borrar och skruv och satte sig ute på kajen och gav klockan en omgång.

Många timmars slit.

Ska den någonsin bli fin igen?

Ja det ska den. På god väg iallafall.

Och Tjoppe har avancerat till aktersidan av styrhytten.

Trappsteget ner till maskinrum och till lilla toaletten. Det gäller att inte ta fel dörr. Skita på maskinen, not a hit.

Vid det här laget var vi mycket fikasugna. Det blev en kopp te med efterföljande promenad i närområdet. Vi gick en sväng i riktining mot Danmark. Nere vid stora hamnen fick vi syn på denna vägg.

Hur tänkte de här då???

Vi stod en stund och studerade trappan. Vi blev inte kloka. Tjoppe gjorde genast jämförelser mellan vår trappa på båten och denna. – Helena, du ska vara glad att vi iallafall har en trappa som gör att man kan gå fel åtminstone. Vi skakade på huvudet båda och gick därifrån. Aprilskämten kom tidigt i år.

Väl tillbaka på båten så arbetade vi tillsammans. Skylighten skulle fräsas.

De resliga sidorna på skylighten slutade med ändträ, avslutande plastning och ut- och insidans färger i ett möte. Nu finns här en fin stadig ekbit, skruvad, pluggad. Snart fernissad och sikad i hörnen. Det är därför Helena står på alla fyra och håller i motstödet medan Tjoppe fräser ett spår.

Denna del av bygget måste bli klar tills takrivningen.

Det tunga locket har vi ställt åt sidan. En rejäl list ska senare skydda skylighten från att det ska kunna komma ner vatten i bingen inunder.

Dagen avslutades med sedvanlig god middag, fläskben som legat i mumsig marinad. En potatisgratäng till. Och medan kocken stod i köket så fogade Tjoppe några fönster.

Leve fläskbenet, gott och billigt. Passar båtbyggare som köper ek.

Vi bröt upp. Kvällen blev en lugn tillställning. Matkoma och film.

Skeppsklockan klämtar!

Tjoppe och Helena