Inför julmys och lugn och ro i stugan..vi menar båten såklart, så ringer Helena till Tjoppe och kollar läget. Helena är på jobbet och Tjoppe håller till på skutan. Svaret kom snabbt; -Vi har ingen el ombord! Detta händer lite titt som tätt, inga konstigheter alls, när man hållelr på och bygger. Men nu var problemet lite större än vanligt. -Jag har varit bort till elskåpet säkert en 25 gånger, fortsätter Tjoppe. Elskåpet, det står på kajen och det är uppskattningsvis etthundra meter dit. Helena hör lite frustration i Tjoppes röst. Om det är för problemet i sig eller för den eviga kajpromenaden vet hon inte riktigt. Tjoppe skulle göra lite jultrevligt och dammsuga i båten, när strömmen gick när han satte i kontakten. Den har använts tidigare utan problem. Men nu slogs strömmen ut och det gick inte att återställa strömmen som brukligt. Och det mesta började krångla, som ett flipperspel. Inte längre bara kontakten, utan tvn och andra belysningar. Helena hade jobbat klart på sitt arbete och Tjoppe säger; -Jag hämtar dig så kan vi vara två som felsöker. Det finns en viss poäng med att vara två, då slipper man promenera mellan båt och elskåp. 25 gånger á 100 meter är 2,5 kilometer. Och då har man bara gått ena vägen. Man ska tillbaka varje gång också. Så en promenad på en halvmil hade Tjoppe avverkat. Om antalet nu stämde, ibland kan man sockra lite.

Helena byter om på jobbet och går ut och väntar på sin kajflanerande kompanjon. Hon tänker vidare på begreppet ”sockra”. Nyligen så fick Helena tillbaka pengar på skatten. 7000 fina riksdaler skulle hon få, skönt efter år av restskatt. Lagom till jul, vilken klapp! Och hon väntar och väntar och tillslut så kommer pengarna. Men bara 5000 kronor. Lite ilsket funderar hon på att ringa Skatteverket och klaga, men lugnar sig lite och tänker att hon kanske ska titta på deklarationsbeskedet först. Hon hon letar fram det och där står det att hon ska få..ja inte 7tusen utan just 5tusen. Nu var det många månader sedan beskedet kom så hon måste ha glömt. Men att hon sockrat summan själv med två tusen, var ju ingen hit! Precis som en fiskare som skryter om sin fångst. En tjugocentimeter stor sill blir till en bamselax på åtta kilo. Snopen över att summan minskats med två tusen, snuvad av sig själv, så blev hon ändå ganska glad, en rejäl slant och definitivt ingen restskatt.

Tjoppe dyker upp och Helena hoppar in i bilen. -Jag har fixat elen, säger Tjoppe direkt. Ja ha, hur gick detta till ville Helena veta. Allt var nyss utslaget och det var bara för några minuter sedan. Men sen förklarar Tjoppe att allt var nog inte löst, men ström fanns det nu och vi kunde inte använda det dumma väggurtaget tillsvidare. Han hade bestämt sig för att nu var det slutmekat för idag och vi fick titta närmare på problemet nästkommande dag. På själva julafton. Helena funderar närmare, julafton. Så spännande. Hela Sveriges befolkning tittar på Kalle klockan tre. Utom Tjoppe och Helena som står med pannlampa på en mörk båt och försöker lysa upp stämningen. Vi har iallafall en kamin så vi får värme och ljus, den ska väl inte påverka eventuella elbekymmer, tänkte hon vidare.

Väl nere på båten, så skuttade vi båda ombord för att undkomma regnet. Regn den 23 december, tämligen varmt. Ett kalasväder i Tjoppes värld. Jo det är sant. På vintern får det gärna regna, för alternativet till regn är snö. Och det vill han inte ha.

Och när Helena klev in på båten, så var där ett finstädat skepp. En amaryllis på hyllan direkt vid ingången.

Och längre in så möttes hon av en julgran. Ännu inte klädd. Men snyggt förankrad, en julgransfot i botten, mest för att ha vatten i och i taket så var toppen upphängd i taket. Tjoppe förklarar vidare att det är för att granen inte ska riskera ramla då båten gungar. Helena skrattade gott, ja med denna upphängning så kan vi nog gå ut på nordsjön i full storm. Vidare hade Tjoppe byggt oss ett bord, ett matbord men julduk och bordstabletter med tomtar på. Och en julgrupp med vackraste blommor som present. Han måste ha slitit hårt för att få det fint i tid medan Helena var på jobbet. Och man kan ju ana då att det uppstod en viss irritation när strömmen gick.

Ja nu kan vi fira jul på båten, första julen på båten. Egentligen den andra för Helena, men det är en annan historia. Och nu kommer vi kunna ha allt vi vill ha, god mat och glögg och Kalle. Dygnet innan hade vi skaffat oss en ugn till köket. Ett demoex från affären till en mycket human summa. Och nu kan vi även äta Jansson på båten.
Tjoppe fick beröm och han ursäktade sig att han inte hunnit göra klart nattduksbordena, som hade varit hans mål. Ja båten blir nog klar tids nog. Och när Helena nu är ledig några dagar så kan vi ju bygga ihop istället. Mycket roligare. Nöjda med dagen så kokade vi skinkan och slog oss ner vid tvn och hade lite uppesittarkväll och åt en fantastisk middag med färsk pasta, lufttorkad skinka, soltorkade tomater, nötter och permesan och vitlök…mmm. Elproblemet kändes för stunden ganska avlägset.

Bilder saknas då inte bara elen är ett bekymmer utan även kameran. Men det löser sig säkert det med. Ni får hålla tillgodo med fantasi och bokstäver!

Skota hem!

Tjoppe och Helena