Vi har ägnat veckan åt att spackla och slipa väggarna i däcksbyggnaden. Vi har sakta börjat vänja oss vid det nya utseendet på däck och vi känner en förväntansfull glädje att det kommer bli minst lika bra, om inte bättre ovan däck än under däck. Snickerierna kring dörren är nu klara och när man kommer in på båten så har man ett par schyssta hyllor (alltså inte feminina sådana utan den träiga sortens hylla).

Här ska det bli ett par hyllor. Mellan styrhytten och köksväggen har det skapats ett litet utrymme och på båt, ja då nyttjar man alla skrymslen och vrår.

Tjoppe lägger sin hand på hyllan.

Vi hade en dag med strålande solsken, och vindstilla. Inför vintern så skyddar vi den plastade kanten uppmot däcket och nu bjöds en perfekt dag för uppgiften. Det var länge sedan vi stod och arbetade på vår flotte, den har mest använts till räkfrossa.

I år blev det inga missöden. Förra året så tappade Tjoppe greppet och blev hängandes i båtens förtöjningar utan flotten under, bara en iskall Nissan under. Nu är det definitivt höst, i Nissan flyter gula löv på ytan. Vackert, även om vi föredrar när de sitter i trädet.

Ett vackert ekollon flöt runt bland löven och räddades för en stund.

Och därefter hängde vi upp en av de nymålade dörrarna, den som går ner till maskinrummet.

Det knackade på dörren och vi fick besök. Vår båtbyggarkompis kände vi knappt igen, då han såg ut som han dragit på sig smink. Nä bedyrade han, det är slipdamm.

Båtbyggarkompisen ska ha allt beröm, inte för den snygga sminkningen månne, utan för att han står ut med oss. Nu är vi inte elaka på något sätt, men Tjoppe är lite lagom krånglig. Stöttar och pushar på för att hjälpa till i beslut och byggande. Står man där ensam med ett byggprojekt så behöver man ett bollplank. Men gull och beröm får kompisen också. Vi är ju måna om att vi ska kunna ses i framtiden, båt bredvid båt, i en trevlig hamn där solen värmer gott även denna gråa månad. Och fira med en kall öl och prata gamla byggminnen.

Aldrig förr har väl kompisen varit så söt som denna gång.

Vi gav oss därefter på lite spacklande och slipande

Däcksbyggnaden såg ut att ha fått vita-prick-sjukan. Nu är vi sugna på att få väggarna klara. Men det ligger inte långt bort.

Fortsättning följer..

Kust och Hav!

Tjoppe och Helena