Ännu en dag på vår skuta..

Förra inlägget avslutades med att berätta att vi oljat och börjat fernissa trösklar, samt att vi hängt upp den lilla nödutgångsdörren.

Trösklarna till styrhytten har blivit lite tråkiga med tiden, de är ju rätt så länge sedan vi satte dit dörrkarmarna och vi har inte behandlat dessa. Trösklarna blir fort tråkiga med lite färg- och plastspill som bonus.

Men med en slipmaskin så kan man få de flesta ytorna som nya. Det går på några sekunder, vi har även några ytor i hemmet som skulle behöva få sig en ansiktslyftning så det ska vi också göra när tid ges. Något för unga människor att tänka på, att ärvda köksmöbler, eller loppisfynd kan bli som nya om man har en skral budget eller man satsar på en hållbar livsstil.

Här torkar oljan i väntan på lite fernissa. Nedgången till maskinrummet. I verkstan pågår operation måla alla dörrarna till styrhytten. En av tre är klar och den andra är påbörjad.

Vår gulligaste dörr på båten, nödutgången framtill i däcksbyggnaden. Mellan däcksbyggnaden och relingen, på skarndäck så är avståndet 55 cm. Denna dörr kan man slå upp på vid gavel utan att den slår i relingen.

Vi trodde när vi började projektet att vi kunde göra klart på ett ställe i taget. Men ack så vi bedrog oss. Allt sitter på något sätt i hop och man kan vid vissa tillfällen inte fortsätta om man inte löser en knut i en annan ända på båten. Nu ska vi snickra ihop däckbyggnaden fint kring den ena dörren, som sedan går över mot utsidan av styrhytten som är svängd, och då behöver vi ha väggen till köket klart, iallafall med reglar och skivor.

Det kändes plötsligt som ett stort steg att redan få upp väggarna till köket, vi står ju med så mycket annat vi håller på med. Men med väggarna på plats så blir vi inte lika bromsade och behöver inte gå tillbaka med träsnickeri och målning lika mycket. Duttandet tar tid. Här har vi börjat regla upp däcket. Här gäller det att inte skruva i golvvärmen..

Denna hörna är mycket intressant. Hörnan får två vinklar, se bilden ovanför denna. Då blir det inte samma korridorkänsla och matsalen öppnas upp på ett trevligare sätt än att man ska svänga runt ett nittiograders-hörn. Problemet blir då på insidan, där köket ska utrustas. I hörnan ska det bli en rund diskho, så den rostfria diskbänken får specialgöras.  I köket kommer ventilationsröret upp. Det blir mycket intressant hur vi löser detta, lite idéer och tankar finns men nu är det inte insidan av köket som är prio utan det som finns utanför.

Tjoppe drar i långa skruv när reglarna har blivit måttade på plats. Golvvärmeslangarna är fortfarande hela och konstruktionen rak och stark.

Helena tittade en stund upp ur sin gömma, hon har blivit sjuk så Tjoppe får snickra utan sin kompanjon. Men hon orkar ta några kort.

Trött och blek så lämnar hon sin Tjoppe som fortsätter tills alla reglarna är på plats.

Sådär, nu är det klart så här långt. Inne i köket så kommer vi ställa dit ett högt men litet barbord, som vi har i vårt hem. För vi har tänkt att det kan tjäna som ett köksbord där vi två kan inta vår fika och någon eventuell middag. Men vi saknar ett par höga barstolar. Vi har möbelladan bara ett stenkast ifrån, där de säljer begagnade möbler. Vi tänkte titta in där och se om de har ett par lämpliga stolar för ett par tjugor. Om någon läsare står i taget att slänga bort ett par höga barstolar så hojta till, kanske de skulle passa fint på båten. Köket kommer att bli bland det sista vi inreder så denna provisoriska lösning ska ju vara ett tag.

När Tjoppe var klar så fixade han lite fika åt sig själv och sjuklingen. -Helena, kom upp, det är go-fika! Helena tassade upp väl påpälsad för att inte frysa. Och så tog diskussionerna vid, som oftast. Mitt emot trappnedgången, på babords sida så ska vi ha en bardisk. Vi har inte ännu tagit ett beslut om vilken form eller i vilket material denna disk ska bli. Vi har en fin ekplanka i verkstan som vi har sparat utifall det ska bli disk av denne. Men det lutar åt en annan lösning. Idéerna gick varma coh vi fastnade nog för att det skulle vara marint, fräckt och snyggt med en båt som bardisk. En liten träeka, inte större än en dinghy, som vi kapar längsmed och lägger på en skiva ovanpå. Läsaren har nog svårt att förstå hur vi tänker och menar,  men vi kan intyga att det skulle fungera och bli helfräckt. Problemet är bara att ekan måste vara tillräckligt liten.

Så härmed efterlyser vi en liten eka, i trä, gärna gratis eller billig och det kan vara ett stort hål i ena sidan (inte i båda), den kan vara i stort renoveringsbehov och inte se mycket ut för världen. Alltså en sjöoduglig eka som någon har skräpandes och som inte har gått till ved eller tippen än. Vi vet av erfarenhet att det ligger massor av bortglömda ekor längs med Sveriges kustremsa och sjökanter. Men vågar man plocka någon som ser ut att vara utan ägare? Begår man ett brott eller blir man en miljökämpe som städar upp? Ge oss gärna tips och idéer. Visst kan man köpa en bättre och nyare, men det känns lite tråkigt eftersom vi ska kapa av den längs med.

Som alltid när vi börjar med något nytt moment på båten, som att regla upp nya väggar och hitta framtida lösningar i form av ett båtskrov till bar, så blir vi härligt exalterade och upprymda. Och det kan behövas när bakterierna härjar, regnet smattrar, mörkret hotar och blåsten piskar.

Hissa segel!

Tjoppe och Helena