När luften är så där syrerik som den bara kan vara på hösten, och vädret bjuder på solsken och vinden blåser, ja inte här iallafall. Då är det inte mycket som slår dessa vackra dagar. Våren och hösten är ibland lite bortglömda vädermässigt då bara sommarens soliga dagar brukar räknas. Känslan på hösten när man är påväg in i vintermörkret är nog känslan av friskhet och stillhet. Och vi två känner ju av alla slags väder då vi tillbringar så mycket tid utomhus. Snart är mörkret och kylan här och vi klär upp oss till tandraden för att kunna arbeta ute. Men än dröjer sig vintern och vi fick en underbar helg, bara sol och den värmde våra ansikten lite grann. Tänk så lite det behövs för att man ska känna sig lycklig.

Det fina vädret bidrog till att människor kom ut och kajflanerade mer än vanligt såhär års, och sen var det full rulle på båtfolk som tog upp sina båtar för vintern. Det tänkte inte vi göra, den här vintern heller..

Och för en del så var det kanske sista båtturen för året, men vilken dag, solen har aldrig glittrat sig i vattnet så mycket på flera månader. Här bjuds några fler solbilder, vi behöver ha dessa att kunna gå tillbaka och titta på, så vi inte bara minns år 2011 som det blötaste året någonsin. Det blöta ska vara i vattnet, inte i luften!

Inne på båten är vi i full gång att vinterbona, vi försöker hålla kylan utanför. Det vackra vädret har bjudit på frostnätter och vi arbetar på för att inte elda för kråkorna. Som lite extra otur så la vår pulsonexpanna av och kylan blev påtaglig. Vi fick konsultera pulsonexpanne-gurun Micke, som kom med ett par goda råd. Lagrena i fläktoljemotorn hade lagt av och istället för att köpa helt ny fläktmotor så bytte vi ett par kullager. Kostnaden blev istället för tusenlappar några ynka tjugor och pannan spinner som en katt i maskinrummet igen.

Här är en bild på de gamla kullagrena. Vi diskuterade det här med att saker går sönder. Något händer alltid, allt som är helt kan teoretiskt sätt alltid gå sönder. Det som är sönder brukar sällan laga sig självt. Så man behöver  ha en luttrad inställning till att det går sönder. Och vi kan inte kasta och köpa nytt alltid, för det första så börjar det bli rätt knepigt att få i och ur saker ur maskinrummet. Så vi var nästan glada att pannan gick sönder för då fick vi träna oss på den.

Med värmen tillbaka så kunde vi fortsätta vårt byggande.

Våra fönsteröppningar har vi tillsvidare täppt igen med isolering i väntan på glaskassetterna. Nä, de har inte dykt upp ännu.

Målet för denna dag var att isolera klart hela däcksbyggnaden och sätta innerväggarna. Och det är lite trixigt, hål för fönster, hål för dörrar, lutande däck. Malla, måtta, mäta, klippa, såga, kolla, bära, kånka, såga, bära, kolla, såga, bära, kolla och till sist skruva dit skivan. Vi sågar på kajen och skivan åker många gånger över relingskanten innan den är klar för ditsättning.

När sidorna var klara återstod bara det främre partiet. Här svänger det så mycket så det blir två böjbara tunnare skivor som vi limmar och skruvar och då blir det starkt. Och runt.

När vi höll som bäst så kommer plötsligt Tjoppe fram bakom Helena och greppar tag om hennes ben och sen känner och hör hon ett ljudligt SMACK på hennes snickarbyxbeklädda bak. Lite förvånad så kom hon på varför han betedde sig så underligt. Ja han brukar inte kyssa Helena på bakfickan. Förklaringen låg i att Helena, när hon markerat ut var fönstret skulle sågas ut, hade skrivit på skivan KISS MY ASS. Och Tjoppe fullföljde uppmaningen. Vi skrattade gott.

Halvvägs..

Och när vi bar ut nästa skiva så försökte Tjoppe kapa av sig halva huvudet, då han glömde ducka i dörröppningen. Det tog tvärstopp, ibland är det bra att vara tjockskallig, så den håller när man försöker forsera en tvåtumtre och lite korregerad plåt. Tjoppe gned sin skalle och svor. Nu har vi båda försökt korta av kroppslängden ett flertal gånger. Vi hoppas vi inte har blivit dvärgar lagom tills vi tar av överbyggnaden.

Helena målar lim så andra skivan kan skruvas på plats..

Och vi nådde dagens mål, att bli klara med väggarna. Åh, så skönt. Detta var nog det sista jobbiga tradiga momentet under vår byggtid. Detta firades med hemmagjord pytt på kajen. Överbliven kokt potatis, mycket lök, en skiva entrecote i strimlor, färsk persilja, svartpeppar och salt och avslutningsvis ett par ägg. Serverades på kajen med sol och rödbetor.

Rätt så nöjda så tog då dagen slut. Vi har stakat ut den närmaste tidens mål. Det här är vansinnigt kul, att bygga båt. Och ibland är det bara vansinnigt. Och det är ju kul!

Tjo va de va livat!

Tjoppe och Helena