Som leken skeppsbrott och hela havet stormar ter sig livet på båten nu. Man kan inte sätta fötterna och händerna var som helst. Målade fönsterramar, dörrkarmar. Fernissade trösklar och hela däcket för att nämna den stora förbjudna ytan. Man balanserar på kanter och språngbrädor när man ska ta sig fram. Synen är nog rätt komisk när man ska fram med middagen som vi valt att äta nere under däck framför den sprakande brasan. Endast ytan framme vid diskbänken är fredad och dess två stolar, kylskåpet likaså men på den brukar vi inte sitta. Leken kommer att fortskrida under någon vecka då det fernissas och målas för fullt med alla strykningar.

Ja här balanserar vi när vi ska ta oss fram till trappen. Och man ska förutom att hålla balansen, komma ihåg att inte ta på ramarna framme vid väggen då även dessa är nymålade. Och väl framme så har man sex centimeter att sätta tårna på på kanten runt trappnedgången innan man når säker mark.

Här håller vi på att måla fönsterramarna utvändigt. Tjoppe i farten.

Lite funderingar hade vi över att vår däcksbyggnad är plastad och således målad med en tvåkomponentsfärg. Men ramarna är i trä och färgen passar inte på träet, då färgen med tiden skulle spricka. Vi behövde lite goda råd så materialen blir kompatibla med varandra. Ett samtal till vår färggrossist krävdes och sen kunde vi köra på. Vinyguard och Pilot II blev det goda rådet och vi var glada för dessa hade vi kvar av i vårt färglager på verkstan.

Helena fortsatte med målandet, dörrkarmar och fönsterramar på insidan.

Under tiden gav sig Tjoppe på att betsa däcket. En liten liten burk med ekbets. Inte trodde vi att betset skulle räcka till hela däcket, men döm om förvåning.

Då däcksplankorna har olika åldrar, allt ifrån 50 år på nacken och säkert några som är ca 15 år gamla och de senaste är tre år gamla och den sista, en meter däcksplanka, har enbart ett par veckor på nacken. Således så har tidens tand mörknat dem olika. Nu är det ju lite charmigt med däckets naturliga skiftningar men vi ville tona ner differensen lite, och betset visade sig göra de nyare däcksplankorna härligt gyllenbruna.

Bets-boy kämpar på!

Hunger, och visst kan vi laga gott trots vårt bristfälliga kök.

En härlig tomat och mozzarellasallad och en grillad köttbit medan betset torkar in.

Och när det var fritt fram igen så kunde vi fortsätta vårt arbete. Helena målade vitt.

Tjoppe oljar däcket. Mmmm, vad gott det luktar på båten. Synd att vi inte har lukt-dator så vi kunde förmedla doften.

Trösklar har även de blivit oljade och fått ett lager fernissa.

Och i skrivande stund så torkar första lagret fernissa. Sen ska vi slipa lite försiktigt och torka av innan vi lägger på lager två och sen slipa, torka och lager tre och kanske lager fyra. Vi får se när vi tycker vi är nöjda med resultatet.

Faktum är dock att det kommer att ta sin tid innan man kan gå normalt på vår båt. Och tillsvidar så hoppar vi runt i vår skeppsbrottslek och hela havet stormar. Undrar lite stilla om det var någon som renoverade en båt som kom på dessa leker, känns så. Och glada är vi att vi inte har ett gäng barn här, för denna lek ska man inte leka i skarpt läge. Då hade både vi och barnens mammor gråtit blod. Nä det är bäst att vi leker själva…

Hela besättningen stormar!

Tjoppe och Helena